Min trädgård är min tillflyktsort, mitt hemliga rum och mitt alldeles egna paradis på jorden. Jag älskar den av hela mitt hjärta och har svårt att tänka mig ett liv utan den.
Just precis vid denna tid på året, så iklär den sig dessutom sin allrasom vackraste försommarskrud och exploderar i en symfoni av färg och doft. Jag önskar att jag kunde vara där, bland allt som grönskar och blommar, dygnet runt. För att hinna uppleva allt med vidöppna sinnen och för att hinna hålla det snyggt och prydligt och rabatterna någorlunda fria från ogräs.
Suck. Man gör så gott man kan.
Jag försöker ändock att varje dag göra ett längre eller kortare arbetspass i trädgården. Rycka ett ogräs här, binda upp en blomknopp där. Sent omsider har jag förstått att det är precis vad som krävs för att trädgården ska se presentabel ut. Varken mer eller mindre. "Det sköter sig inte självt!", som min trädgårdsälskande mamma brukade påpeka. Så sant, så sant.
Det vilar en magi över juni. Dagar som aldrig tar slut och nätter som aldrig blir av. En flyktig tid. Som sand rinner den snabbt mellan våra fingrar. Tänk om man, för en liten stund, kunde stoppa upp det hela en smula.
Alla tider på trädgårdsdygnet har sin charm, men mina favoriter i juni är mycket tidiga morgnar och oändligt sena kvällar, som nästan gränsar till natt. När allt är tyst och endast vindens prasslande i lövverk och trädkronor samt småfåglars körsång och kråkors kraxande är vad öga och öra förnimmer. Så skönt att få en stunds vila från påträngande människoljud.
En påfrestande vecka är avklarad och ligger nu för alltid bakom mig. En begravning har ägt rum och en krets av nära har samlats till avsked. Det blev så fint och jag är så nöjd och jag är säker på att även min mamma skulle ha varit det.
Men nu vill jag, för egen del, bara pusta ut. Rensa hjärnan från sorg och tunga tankar och börja se framåt igen. Fokusera på min egen person. Kanske rent av ge mig själv en belöning för väl uträttat värv. För allt som jag, och med den äran, faktiskt planerat, strukturerat och genomfört - helt och hållet själv.
Vi får se vad jag kan hitta på och en sen och stilla kväll vid den vita trädgårdsmöbeln framför den överjordiskt doftande schersminbusken är ingen dålig belöning det heller. Ett tänt stearinljus i den bleka aftonen och en kopp te att kontemplera och meditera över.
I frid och ro.
Ha en fin junivecka och en Glad Midsommar!
/The Tea Lady
2 kommentar(er)
