Om kvällarna – de nu alltmer höstmörka – bäddar jag gärna tidigt ner mig med en bok som sällskap. Ett brokigt urval av lättsamt och mindre lättsamt, romaner, biografier, böcker om kost och hälsa – och så deckare, förstås – tornar upp sig på mitt nattygsbord. Tillräckligt för både distraktion och reflektion för en lång tid framöver.
Väg 95 är den väg som sträcker sig från Skellefteå i det västerbottniska kustlandet och vidare mot nordväst, via Arvidsjaur och Arjeplog och ända bort till den norska gränsen. I folkmun har den vackra vildmarksvägen alltid kallats för Silvervägen, eftersom den tidigt användes till att frakta malm från silvergruvorna i trakten.
Det är sommar och solen lyser dygnet runt i det lilla samhället Glimmerträsk. Sedan tre år tillbaka tillbringar Lelle alla sina nätter bakom ratten. Mil efter mil tillryggalägger han längs den öde Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter Lina spårlöst, efter det att Lelle en tidig morgon släppt av henne vid busshållplatsen i Glimmerträsk. Lina som den morgonen var på väg till sitt allra första sommarjobb på en skogsplantering.
Dotterns försvinnande innebar slutet för Lelles och Anettes äktenskap. Anette har i sin förtvivlan valt att lägga hela skulden för Linas försvinnande på sin exman, som var den som lämnade dottern vid busskuren.
Anette söker tröst och lever ut sin sorg på sociala medier, men för Lelle, som är mera en handlingens än en ordens man, existerar bara en sak. Att leta efter Lina till dess att han hittar henne. Bilen rullar fram i ljusa sommarnätter såväl som stjärnklara vinternätter och under tiden som han kör, för Lelle ständiga samtal med sin dotter, fastän passagerarsätet bredvid honom är tomt.
Det ändlösa letandet är det enda som driver honom framåt. Men det är hittills en tröstlös och ofruktsam sysselsättning.
Meja, en flicka i samma ålder som Lelles dotter Lina var när hon försvann, har levt ett kringflackande liv tillsammans med sin mamma Silje, som lider av alkoholism och psykisk ohälsa. En otrygg uppväxt som hon är svårt märkt av. Nu har Silje via nätdejtande träffat en ny man i Glimmerträsk och hon och Meja anländer till det lilla samhället, för att bosätta sig hos honom.
För Meja blir det en daglig kamp att anpassa sig till den nya miljön, som för henne är både främmande och skrämmande.
En dag träffar hon Carl-Johan, en kille i hennes egen ålder. Meja, som inte är van vid uppmärksamhet, känner sig nu både sedd och bekräftad. Efter en tid flyttar hon in hos Carl-Johan och hans familj, som bor på en gård strax utanför samhället och till största delen lever av självhushållning. Meja är till att börja med lycklig. Men är Carl-Johan verkligen hennes räddning?
När hösten närmar sig korsas så Lelles och Mejas öden och börjar alltmer att vävas samman. Då försvinner ytterligare en ung flicka från Glimmerträsk.
”Silvervägen” är en fantastiskt fin debut av författaren Stina Jackson, som är uppvuxen i Skellefteå, men numera bosatt i USA. En spänningsroman och en glesbygdsroman, där både den miljö och de människor som skildras kan sägas befinna sig i utkanten av vårt samhälle.
Inspiration till boken fick författaren när hon såg en dokumentär om den s k Highway of Tears i Kanada. En beryktad väg genom den västkanadensiska vildmarken där ett stort antal kvinnor, företrädesvis fattiga och utsatta, under flera decennier försvunnit eller hittats döda.
På norrländskt vis förs handlingen i ”Silvervägen” lugnt och eftertänksamt framåt. Varsamt läggs bit till bit innan vi till sist har vi hela pusslet framför oss. Stor omsorg läggs på beskrivningar av personer och miljöer. Språket är väl avvägt, men ändå enkelt och lättflytande och stämningen tät och suggestiv.
”Silvervägen” är en ovanligt bra spänningsroman som sätter många tankar och känslor i rörelse.
Läs den - och ha en fin hösthelg!
/The Tea Lady
2 kommentar(er)
