25 Augusti 2019 - 16:50
En liten tur genom barndomsstaden och sedan hej då för denna gång.
Vi bilar i maklig takt söderut genom Hälsinglands inland. Jag tycker om de här trakterna. Har alltid gjort.
Den här gången är vädret på vår sida. Solen skiner generöst från en molnfri, knallblå himmel. Berg tornar upp sig, sjöar glimtar, skogar breder ut sig. Samhällen där små butiker, loppisar och caféer kantar vägen. Byar omgivna av åkrar och ängar. Älvar och dalgångar.
Vi har åkt den här vägen tillsammans flera gånger nu och har börjat att få våra stamställen och favorittillhåll. Som det fantastiska Stenegård - högt uppe på berget. Vi går en runda bland pampiga Hälsingegårdar och små röda timmerstugor. Hantverk, teater, trädgård. Vi intar färgstark lunchbuffé på Hälsingegårdens veranda. På gräsmattan under oss råder febril aktivitet inför ett stort musikevenemang på kvällen. Vi betraktar intresserat det hela, medan vi, mätta och belåtna, lutar oss tillbaka i solskenet.
In i bilen igen, ner för backen och sedan stopp för loppisbesök innan vi fortsätter i sydlig riktning. Trähus i pasteller, vacker kyrka på ö i älven. Åkrar, ängar och byar passerar åter.
Nästa stopp är Träslottet. Vi tar en promenad i trädgården innan vi fortsätter med eftermiddagste i trädgårdscaféet. Pustar ut. Funderar. Ventilerar våra upplevelser.
Grundkänslan i mig är positiv och härlig. Men det finns även en gnutta vemod i luften och i sinnet. Inte långt kvar nu. Slutet på ännu en fin, gemensam resa närmar sig och många minnen att plocka fram under höstmörker och vinterkyla har vi begåvats med.
Till sist bryter vi upp och fortsätter hemfärden under omväxlande småprat och trivsam tystnad.
Vi passerar en liten stad och åker över den sista Norrlandsälven för denna gång. Skog, skog och åter skog. Knappt en bil i sikte. Så passerar vi länsgränsen och befinner oss geografiskt inte längre i Norrland. Ytterligare några mil senare bromsar vi in hemma hos mig. Vår sommarresa 2019 är över.
Vår resa har varit många olika saker. Ett återvändande. Ett upptäckande. Ett äventyr. Men också, för mig, en del i ett sorgearbete och ännu en cirkel som fullbordats och blivit komplett. Vi har vandrat i mina föräldrars fotspår. Tagit del av deras favoritresmål och smultronställen. Låtit deras upplevelser guida oss på den här resan. Delat deras glädje över allt de vackra.
Det har känts så bra och jag kan inte annat än att rikta en tacksam blick mot himlen och säga till dem där uppe: "Tack för allt fint som vi, tack vare er, till sist fick se och uppleva!"
Ha en skön augustivecka!
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
