29 Mars 2020 - 19:15
Vad sägs om te och scones ute i det fria? Ja, det börjar faktiskt bli lite av en vana här hos oss. Lyxigt så det förslår!
Förra helgen bjöd på det underbaraste av vårväder och även denna helg har varit fin - om än betydligt mera kylslagen. Detta stoppade dock inte oss gamlingar från att ge oss ut. Nej, precis som förra helgen packades detta vårvinterveckoslut nybakade och nyttiga mandelscones, färskost och färska jordgubbar ner i ryggsäcken och så bar det iväg, raka spåret ut i spenaten. För att avnjuta ett afternoon tea i det gröna, men även för att säkra den dagliga dosen av frisk luft i lungorna, sol på näsan, motion för kroppen och återhämtning för knoppen. Bästa friskvården och bästa vaccinet mot elaka influensor - tycker vi, i alla fall.
Kunde jag leva om mitt liv så skulle jag, med facit i hand, välja ett liv på landsbygden. I enkelhet och i lugn och ro. Hålla mig långt borta från ekorrhjul och rat race. Vara nära djur och natur. Här trivs jag bäst och här känner jag mig hemma.
Att för en stund få vila hjärnan från hysteri och domedagsprofetior känns förstås extra behövligt just nu. Så skönt att istället kunna sjunka in i ett meditativt tillstånd och gå upp i något större och närmast kosmiskt. Bli ett med marken, himlen och trädkronornas sus. Det är för mig det ojämförligt bästa sättet att ladda batterier och fylla på energidepåer igen. Så att jag är redo att på nytt möta världen och vardagen.
Dessa ögonblick av samhörighet med naturen försätter mig ofta i en filosofisk sinnesstämning. När jag sitter där, omsluten av stillheten runtomkring mig, med händerna runt min varma temugg och med blicken långt borta i fjärran, så tänker jag ibland att: "Kanske blir inte mitt liv bättre än så här - men det är sannerligen gott nog."
Tillvaron blir så mycket lättare om man kan känna glädje i det lilla och förmår att skönja silverkanten även i det enkla och vardagliga. En förmåga som, i det långa loppet, är värd långt mer än både guld och gröna skogar.
Nu stundar en ny arbetsvecka. En arbetsvecka som inte på något sätt liknar en vanlig sådan. Self-isolation, mer eller mindre, i ett mestadels helt tomt bibliotek. Så ser det ut just nu - och det är inget som jag kan göra åt den saken.
Jag tar en dag i taget, njuter av solen och ser fram emot den påsk som snart är i antågande. Påsken - som ju, på en och samma gång, rymmer både smärta och hopp. Precis så som tillvaron i stort, just nu.
Men, innan dess, så väntar ännu en helg av friskvård och immunförsvarsboostande - och, förhoppningsvis, ännu en testund ute i det fria.
Ha en fin vecka!
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
