”Ur led är tiden!”, konstaterade redan på sin tid prins Hamlet i William Shakespeares tragedi och man kan bara instämma. Om tiden någonsin varit riktigt ur led så är det väl nu? I alla fall för bortskämda nutidsmänniskor. Vi som inte upplevt vare sig världskrig eller fattigdom. Men efter ett drygt år av covid, så kan man börja fundera: ”Är det onormala kanske på väg att bli det normala nu?”.
Min vardag består i stort sett av dagliga cykelturer mellan hem och arbetsplats. Min arbetsplats är tämligen öde och tom. Inte mycket är särskilt normalt där. I butiker är jag aldrig, förutom den tidiga morgon när jag, en gång i veckan, handlar min mat. Jag äter inte lunch ute – vilket är tråkigt att inte kunna göra – och går nästan aldrig ut och fikar heller.
Min mest normala tid är utan tvekan den som jag tillbringar i mitt eget hem. Där är nästan allt precis som vanligt. En tillflykt och en trygg hamn. Så skönt att det är så. Kanske är det därför som jag just nu, likt en människa drabbad av tunnelseende, verkar ha fokus inställt på en enda sak. Ledighet! För att till fullo få njuta av normaliteten där hemma. Där allt fortfarande är sig likt och det mesta går sin gilla, makliga gång.
”I begränsningen finns även friheten” skrev en klok vän nyligen i ett mejl till mig. ”Att hitta möjligheter inom ramarna för vad situationen tillåter. Att ställas inför sig själv”. Ja, så jag håller med! Precis så är det och förutom fördelen i dessa tider med att ha begåvats med ett introvert sinnelag – något som jag till leda tjatat om här på bloggen – så är det också en fördel att vara i besittning av lite fantasi och kreativitet. Och om man inte har det? Ja, då får man väl fortsätta att ha tråkigt.
Sportlovsledigheten var välgörande. Påsken väntar nu alldeles runt hörnet. Och – någonstans vid horisonten – även sommaren. Den underbara, oändliga.
Till dess glädjer jag mig åt alla vårtecken. Elcykeln som nu är utsläppt ur förrådets vintervila. Knastret av grus under däcken när jag trampar iväg till jobbet. Doften av lera och gräs. Småfåglarnas sång och det bleka, men ändå så intensiva, vårljuset.
Jag gläder mig också åt litteraturens ovärderliga sällskap. Åt högt och åt lågt och åt allt som kan göra mig lite gladare, lugnare, lyckligare. Läsning som terapi och verklighetsflykt ska aldrig underskattas. Men läsningen kan även sätta en extra guldkant på de goda dagar som det ju, trots allt, finns många av.
Men – en ledighet står för dörren och väderprognosen ser relativt hoppfull ut. Uteliv. Så många som i dessa tider fått upp ögonen för naturens helande krafter – och kanske även upptäckt det exotiska i det enkla och vardagliga.
Vi packar en fikakorg och ger oss av, eller blir kvar med en spännande bok därhemma – och ser fram emot bättre tider.
Glad Påsk!
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
