31 December 2019 - 12:51
"For age is opportunity no less
Than youth itself, though in another dress,
And as the evening twilight fades away
The sky is filled with stars, invisible by day".
(Henry Wadsworth Longfellow)
Nytt år. Nytt decennium. Och det kan inte hjälpas. Lite ödesmättat känns det allt. Kommer man ens att få uppleva ytterligare ett nytt decenniumskifte, funderar jag, förutom det som nu väntar här utanför? Och i så fall - hur ser livet ut då?
Lite tröttare och lite mer sliten blir man tveklöst för vart twilight-år som går. Orkar inte riktigt som förr. Varken fysiskt eller psykiskt. Man förändras, samtidigt som man är precis likadan som man alltid varit. En motsägelsefull tid.
För precis som det så poetiskt uttrycks i citatet här ovan, så är ju livet på en och samma gång prick detsamma - fast ändå annorlunda. Iklätt en annan skepnad, bara. Och liksom de stjärnor vi om kvällen ser på himlen är osynliga på dagen, så är det mycket av livets goda som vi inte ser och förmår uppskatta förrän på livets höst. I skymningsåldern, när blicken lärt sig att stadigt fokusera på det som är viktigt och värdefullt.
En vecka återstår av min julledighet. Ledigheten har till stor del ägnats åt resnings- och kasseringsarbete. En sysselsättning som också hör skymningsåren till. Så blir det även under veckan som kommer. Fast med avbrott, givetvis. För deckarläsning, vila, umgänge, utflykter - och så TV-tittande, förstås. Julledigheten är maratontittandets egen högsäsong. "The Crown", "The Windsors", "The Royal House of Windsor". Ja, det märks väl tydligt vilket specialområde jag har snöat in på just nu. Är det månne åldern? Twilight-årens preferenser? Nja, för egen del så har jag nog alltid haft den här böjelsen för brittisk TV av olika slag. Fantastiska produktioner är ovanstående serier hursomhelst allihop - och alla gestaltar de ett och samma tema, om än var och en på sitt speciella sätt. Drama, humor och dokumentär.
Tanken på att så småningom återgå i arbete känns fortfarande helt självklar. Förhoppningsvis med en utvilad kropp och ett psyke som känner sig färdigt med ledigheten. Ännu är jag inte klar för pension, konstaterar jag belåtet, så som alltid vid mina med jämna mellanrum återkommande reality checks på detta område.
Skymningsår. Skymningstid. Nog märker ett tränat öga att det att det redan blivit ljusare om eftermiddagarna, att skymningen kommer en stund senare för var dag och nog betyder det mycket för vårt välmående.
Ett nytt år knackar strax på dörren. Hur ska det bli? Ja, det återstår att se. Här hos mig är i alla fall förväntningarna på en högst rimlig - för att inte säga ytterst låg - nivå. Grundinställningen är mer pessimistisk än optimistisk. Eller kanske bara realistisk? Allt som blir bättre än 2019 är en bonus.
Gott Nytt År till alla!
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
