En alldeles ny och oläst bok, en kopp av favorittéet inom räckhåll och en generös bukett med knastriga tulpaner i finvasen på köksbordet. Ja, om inte det är guldkant på tillvaron, så vet jag inte vad som är det.
Agneta, som är lärare, och Xavier, som nyligen pensionerats från sitt arbete vid Sveriges lantbruksuniversitet, har varit gifta i tjugo plus år. De har två utflugna tvillingdöttrar tillsammans och Xavier har dessutom en äldre dotter från ett tidigare äktenskap samt en liten dotterson. Tillsammans lever de ett tryggt och hyfsat lyckligt medelklassliv i en trevlig villaförort. En familj, som alla andra.
Xavier har i avgångspresent av sina arbetskamrater förärats med en jägarexamen. Han känner sig obekväm med gåvan, men genomför kursen och skjuter så småningom, under en av sina många och långa vandringar i skogen, några harar, som han tar med hem till Agnete. Hararna ska serveras i en mustig viltgryta vid en middag för goda vänner, är det tänkt.
Xavier tycks inte riktigt trivas med tillvaron som pensionär. Han drar sig undan och verkar irriterad, noterar Agneta, som börjar undra om det rör sig om något annat än en vanlig ålders- och livskris. Är det minnet av hans första fru och ungdomskärlek - mamma till hans äldsta dotter - som kastar sin skugga? En skugga som Agneta tycker sig ha levt med under hela sitt äktenskap med Xavier. Eller har han träffat någon annan?
Agneta, i sin tur, börjar kasta allt mer intresserade blickar på lärarkollegan Hasse och måste riktigt lägga band på sig för att inte smyga upp bakom honom i korridoren och spontant slå armarna om hans, ganska mulliga, midja.
Men ikväll ska det alltså bli middag för de närmsta vännerna, vid det gamla ärvda matbordet hemma i villan. Agneta bryner bitar av harköttet i en gryta. Medan köttet fräser på spisen, så passar Agneta på att ta sig ett snabbt bloss ute på trappan. En minut blir till flera, när Agnetas tankar börjar vandra iväg i riktning mot Hasse. Hon väcks upp ur sina dagdrömmerier av att brandrök väller ut från köket.
Panik följer. Elden, som börjat i grytan där bitarna av Xaviers egenhändigt skjutna harar fräser i oljan, har spridit sig och går inte att hejda. Brandkåren tillkallas. Alla som befinner sig i huset hinner ta sig ut - Agneta, Xavier och det lilla barnbarnet Eddie.
Allt går mycket fort och det är inte mycket att göra. Agnetas och Xaviers hem är totalförstört. De har drabbats av vad som på försäkringsspråk kallas för en totalskada.
Vilka blir vi egentligen om vi berövas alla de personliga och sociala attribut som, under ett helt liv, har format oss till de människor som vi är - i våra egna ögon och i andras?
Ja, denna fråga ställs verkligen på sin spets i Helena von Zweigbergks senaste roman "Totalskada".
Helena von Zweigbergk är sedan gammalt en av mina favoriter. Få kan som hon - så flyhänt och precist och framför allt, så trovärdigt - skildra nära relationer. Mellan man och kvinna. Mellan barn och föräldrar.
Agneta och Xavier har förlorat sitt hem. Sin arena. Sin livsstil. Allt de omsorgsfullt utvalda. Det gamla matbordet, köksstolar som köpts second hand, en älskad oljemålning. Allt är borta.
Borta är också märkeskläder, smycken, husgeråd, bankkort, minnen i form av fotoalbum, gamla leksaker och barntetckningar. Ja, det mesta har försvunnit i lågorna och vad - av det lilla som klarat sig - är egentligen värt att sanera?
Agneta och Xavier, som först tar sin tillflykt till en av döttrarna, får sedan av försäkringsbolaget ett hotellrum och så småningom en lånad lägenhet att disponera. De får även en summa kontanter som ska räcka till det viktigaste, till dess att nya bankkort ordnats fram.
Det räcker inte så långt. Paret måste handla reakläder på HM och äta sina måltider på McDonalds och pizzerior. Vilka är de nu, i sina billiga kläder och i sin nya miljö? Hur uppfattas de av andra, som inte känner dem?
Kvar från det gamla livet finns i stort sett bara relationerna. Agneta och Xavier. Xavier och döttrarna - den äldre och de två yngre. Agneta och döttrarna. Agneta och styvdottern. Barnbarnet. Hela familjen tillsammans.
Agneta har varit undfallande och vek i förhållande till Xavier. Det inser hon nu, när allt vänds upp och ner- och det verkar som att tvillingdöttrarna tycker detsamma. En sanning som gör ont att höra.
Maktbalansen ändras när livet tar en ny vändning och Agneta finner stöd och styrka där hon minst hade väntat det. Är gräset grönare på den andra sidan? Finns det ett sätt att hitta tillbaka till det som varit? Eller finns det kanske en alldeles ny väg att gå tillsammans?
"Totalskada" är, i all sin vardaglighet, en mästerlig relationsroman, som jag tror att många kan känna igen sig i. Läs den, du också!
/The Tea Lady
2 kommentar(er)
