Trädgårdsskötsel kan vara både roligt och rogivande. Men, om sanningen ska fram, så tycker i alla fall jag att det är som roligast på försäsong. Precis i början, när allt som kommer upp har ett behändigt format och det hela ännu känns hanterbart.
I andra trädgårdar än min, så blommar det däremot ännu vackert – av höstflox, ringblommor, rosenskära och andra söta små ansikten. Man blir lite avundsjuk.
Under många år brydde jag mig inte om att klippa ner mina ståtliga perenner när hösten och frosten kom. De fick stå kvar – för denna metod hade en känd trädgårdsguru rekommenderat i en av sina böcker, och jag var inte sen att haka på den trenden. När snön kom, med sitt vita täcke, så förvandlades de vissna blomstren till snöskulpturer av skiftande form och grad av konstnärlighet.
Men på senare år har jag börjat tröttna på det här artistiska förhållningssättet och längtar iställer efter helt vanlig och trist ording och reda. Det må vara så att växterna trivs lika bra och bättre med att få vissna ner i fred och istället friseras framåt vårkanten och det må vara att det är skönt slippa jobbet på hösten. Men, det är ju faktiskt minst lika arbetssamt att ta itu med det här tuktandet på våren och så ser det, som sagt, prydligare ut att ha det hela gjort, i alla fall snöfattiga vintrar.
Numera faller således de flesta stjälkar för sekarörens vassa egg någon gång i oktober. De får sedan göra nytta på komposten och jag slipper det dåliga samvetet när snön så småningom smälter igen.
En ledig dag för stängning av trädgårdstäppan ska bokas in i min kalender innan hösten på allvar tar vid. Vad mer? Putsning fönstren, innan det blir alltför kallt, skulle vara välbehövligt. Plus en översyn och genomgång av vinterjackor och vinterkängor, förstås. Vintern går an, så länge som man slipper frysa, och vad gäller inomhustemperaturen, så är det bara att hoppas på att luftvärmepumpen orkar ett år till.
En dagstripp till havet en solig dag känns rent livsnödvändig. Säga tack och hej för denna säsong och, med blicken vilande vid horisonten, samla så mycket ork och kraft som bara går. Havet – bästa energiboosten och bästa skyddet mot elaka virusattacker. Det är jag helt övertygad om – och sedan är man förhoppningsvis någorlunda rustad att överleva senhöst och vinter.
En vinter som blir vad den blir, men som kan komma att bli kall – i alla fall om man ska tro rönnarnas dignande klasar av röda bär. Den som lever får se.
Ha en härlig septembervecka!
/The Tea Lady
2 kommentar(er)
