teochsympati

Mitt i påsken!
Glad Påsk!
Jag har alltid tyckt om påsken. En högtid fylld av både sorg och glädje. Precis så som livet självt för det mesta tenderar att vara.
Så avled t ex min far, efter många års sjukdom, vid påsktid för nu sjutton år sedan och min åldriga mor ramlade och fördärvade vid två tillfällen sin sköra lårbenshals just under påsken. Tillsammans med undertecknad fick hon tillbringa densamma på ortopedkliniken.
Men, bortsett från detta, så tycker jag alltså mycket om påsken som sådan. En härlig högtid som även är härligt fri från måsten. Där utrymme finns att själv utforma hela alltet på pricken så som man själv önskar - utan att för den skull riskera att betraktas som excentrisk.
Det uppskattar jag.
När döttrarna ännu var små var förstås påskdagarna till brädden fyllda av kära påskbestyr, såsom påskkärringsutklädning och påskäggsmålande, påskrispyntande, spaningar efter misstänkt osynliga påskharar och jakt på färgglada ägg fyllda av godis - listigt gömda bland de vildvuxna buskagen i vår trädgård.
Att påsken ligger där den ligger i almanackan, gör förstås att den har ett ordentligt försprång redan från början. För vad kan egentligen övertrumfa några lediga, soliga vårdagar? Med trädgårdspysselpremiär och utomhusätarpremiär dessutom? Ingenting. Inte om man frågar mig, i alla fall.
Ett fyra dagars sammanhängande andningshål, alltså, som vi nu befinner oss mitt i. En sådan tur att vi åtminstone har fått behålla Annandag Påsk ograverad. Vi behöver den så väl.
I biblioteket har vi i vanlig ordning firat påskekrim, med en dryg veckas totalfokus på deckare av alla de sorter, shapes and sizes. Ett härligt, årligen återkommande event, som även innehållit deckarquiz, deckarvinster och - jo, då - påskgodis också. Om än i ganska måttlig mängd.
Ystert vårväder bjuds det på här hos oss, men själv tillbringar jag en hel del tid inomhus. Städar hemmet inför en resa, packar väskor och prickar av listor. Däremellan stjäl jag mig en och annan stund ute på bron - norrländska för förstukvist - med en kopp te i den ena handen, en bok i den andra och med näsan vänd mot solen.
Eller så greppar jag räfsan för att gå en match mot löv och skräp, men blir inte sällan istället stående, lutad mot densamma, och drömmande ljuva drömmar om en ogräsfri och prydlig back garden. Ska drömmen bli verklighet denna sommar, tro...? Eller kommer den, fram till döddagar, att förbli endast en dröm?
En resa väntar och hur ska det gå, då den egna komfortzonen slutar ungefär vid ytterdörren? Eller åtminstone någonstans i höjd med Storbritannien...
Vart ska jag? Ja, resan är i två etapper och här kommer några ledtrådar:
Etapp 1: Vi dimper först ner i en av konst och arkitektur till brädden rågad sydeuropeisk storstad, som är ett populärt weekendresmål, inte minst för oss svenskar. 
Etapp 2: Vi fortsätter resan i nordvästlig riktning, ca fem timmar med buss. Mot höga höjder, där människor vintertid kan ses kasta sig utför branta stup och sommartid hänga i rep längs lodräta klippväggar... 
Hjälp...!
En liten brittisk koloni i microformat, mitt i allt det främmande, är det visserligen som vi ska besöka. Men ändå...
Vi hörs när jag - förhoppningsvis - återvänt helskinnad hem till tryggheten och den egna, högt älskade, komfortzonen igen.
Ha en fin fortsättning på påsken!
/The Tea Lady