Lovet bjuder dessutom på tillfälle att fullt ut kunna utnyttja sin flextid, arbeta hemifrån, eller rentav ta ledigt. Välkomna möjligheter, som normalt inte finns på en arbetsplats vars uppgift är att varje skoldag, från tidig morgon och till sen eftermiddag, serva både personal och elever. 
Det här är första lovet utan Elsa. När hon fanns ville jag förstås vara ledig så mycket som möjligt och tillbringa tid med henne. Man kan säga att jag ständigt var på väg hem.
Nu är jag ensam och tänkte först jobba på som vanligt hela veckan. Men sedan kom jag på andra tankar. Timmar har jag att ta ut och visst finns det trevliga saker att göra som förgyller tillvaron lite, även den gråaste och tristaste februaridag. Som sushilunch med Mr C på stan eller utflykt med roliga vännen och kollegan B, som man alltid skrattar så gott – och högt! – tillsammans med.
Men också hemmamys på egen hand under filten i soffan uppe på den trygga övervåningen, med en värmande kopp te eller ett glas sherry till hands.
Ett fång vårliga tulpaner på soffbordet är en fröjd för ögat så här års. Piggar upp och skänker tröst och hopp, liksom en söt och saftig blodapelsin att sätta tänderna i eller en ny och oläst deckare att andäktigt ta sig an.
Vårtider är också frötider. Något som jag inte gjort på många, många år är att odla krasse på ett fat. Men i år fick jag en liten påse med posten av en snäll vän och nu kan jag skörda de små kryddstarka och välsnakande vårgröna bladen, klippa ner i salladen eller över kokta ägghalvor. Egg and cress. Det hör ihop!
Mina preferenser kan te sig lite udda. Just nu slukar jag reportage från det som skulle kunna sägas vara det södra halvklotets motsvarighet till Shetland, dvs Falklandsöarna – en liten bit England utslängd i det rytande, skummande havet, långt utanför Argentinas sydkust.
Här lever och arbetar människor och hit kommer även turister. Många av dem dokumenterar sin vistelse och lägger upp videoklipp på Youtube och jag tar tacksamt och fascinerat del av deras upplevelser på de karga öarna, från mitt ombonade soffhörn här uppe på det norra halvklotet.
Ett sådant äventyr det skulle vara att resa dit! Men jag får nog sätta ribban i höjd med att någon gång försöka ta mig till det Shetland som ligger på lite mer passande avstånd. Precis halvvägs mellan Norge och Skottland
En ny ståltermos och ett praktiskt, hopvikbart sittunderlag är inköpta, för nu är det snart dags att sätta sig ute med sitt te och förhoppningsvis kunna njuta av vårsolens bleka strålar.
Att vandra i skog och längs småvägar är härligt, men att, en fin dag, kunna lyfta ut en stol på den egna tomten och sitta och meditera tillsammans med tetermosen är inte det sämsta, det heller och är förmodligen så långt som jag tar mig detta sportlov.
Det är februari månads sista dag. Jag gratulerar en dotter på namnsdagen, säger adjö till vintern och hej till våren.
Grattis Maria – och välkommen mars!
/The Tea Lady
2 kommentar(er)
