17 September 2020 - 18:05
"Break, break, break,
On thy cold gray stones, O Sea!
And I would that my tongue could utter
The thoughts that arise in me"
(Alfred Tennyson)
Så kom jag då ändå hit. Till den plats jag så innerligt längtat tillbaka till, ända sedan jag senast var här. Fyrtio långa mil norrut. På landsväg, på motorväg, över en av de vackraste broar jag vet och, till sist, på smala, slingrande grusvägar. Först en kort promenad genom skogen. Sedan en glimt av blått bland träden. Så är vi plötsligt där. Innan jag hinner dra andan så ligger havet för mina fötter. Hösthimlen är knallblå. Tillsammans förenas de båda - himmel och hav - till ett indigofärgat universum ovanför den oändliga stranden av sammetslena klippor.
Det är höst här ute i havsbandet och det blåser friska vindar. Men solen skiner och det glittrar på vattnet, ända bort mot horisonten. Man blir nästintill bländad.
Om inte det här är livskvalitet, tänker jag, så vet jag inte vad livskvalitet är. Om inte det här skänker kraft och mod inför de mörka och bistra månader som nu ligger framför oss - ja, då vet jag inte vad som skulle kunna göra det.
En septembersvemester ger oss vederkvickelse. Gyllene löv i träden. Silverglitter över vattnet. Sparsamt med andra resenärer. Det ligger om hösten en stilla ro över de platser som om sommaren befolkas av turister. Ett miljöombyte känns extra viktigt just nu och ger hopp inför framtiden. För egen del försöker jag att leva så normalt som jag kan. Har inte mycket val, eftersom jag inte kan sköta mitt arbete hemifrån. Men det är också vad jag själv önskar. Ett vanligt liv - och det är mitt intryck att de flesta runtomkring mig tänker ungefär på samma sätt. Jag tar en dag i sänder. Fokuserar på det positiva och förvisar konsekvent tunga tankar till själens mörkaste vrår. Det går för det mesta ganska bra.
Här hemma ska det inom kort hända saker. Min lilla cottage ska tas omhand. Få lite välbehövlig kärlek. Förnyas och piggas upp. Den ska vändas uppochner - för att sedan bli prydligare än någonsin förr. Tak och väggar ska målas. Det är livskvalitet, det också. Att få det fräscht och fint. Att kunna vila blicken på något vackert, även om man bara sitter hemma i soffan. Ljust, men ändå ombonat, så vill jag ha det. Inte minst om hösten. Inte minst i tider av oro. Inte minst när man precis har återvänt efter en livgivande, hoppingivande, härlig höstsvemester.
Ha en fin septemberhelg!
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
