Vid sidan av hallrenoveringar och sedvanlig verklighetsflykt via spännande biografier och dito deckare, så har jag den senaste tiden otippat fått ett helt nytt intresse. Tänka sig!
En av mina vuxna döttrar introducerade under julledigheten sin gamla mor till att sälja på nätet. Ett område mamman tidigare helt saknade egen erfarenhet av. På olika plattformar sålde dottern smidigt och lätt en hel del prylar. Både sina egna och mina - fast de senare endast efter att först ha frågat mig förstås. Merparten av de hugade spekulanterna fanns alla i närområdet, varför krångliga och tidskrävande moment som paketinslagning, vägande, postande och så vidare i de flesta fall utgick. Suveränt!
Sedan dess har vi fortsatt, som ett team - trots att vi nu åter befinner oss i olika länder. Dottern lägger ut sådant som hon fotat under besöket här hemma och jag välkomnar de presumtiva köparna in i min nyrenoverade hall. Trevligt!
I några fall, när köparna befunnit sig på längre avstånd, så har jag även gjort prydliga paket av de saker som ska få ett nytt hem och skickat iväg dem till de nya ägarna.
Skidor med tillhörande stavar och pjäxor, skridskor, sparkar, skor, väskor, stövlar, boots... Allt är exempel på vad som hittills bytt ägare genom dotterns försorg.
Helgen som gick sålde mor och dotter bland annat två par boots och ett par höga stövlar till en gullig tjej och hennes mamma.
"Förr var sådant här skämmigt", sa mamman till dottern som nu för 75 kr styck övertog min egen dotters skodon. Hon hade själv ärvt kläder under sin uppväxt och då inte varit odelat förtjust över det.
"Ja, och nu är det precis tvärtom", konstaterade jag. "Nu ger det istället status och visar att man är miljömedveten".
Så bra att attityder kan förändras.
Försäljningen ser ut att fortsätta - nu även på vardagskvällarna. Alltid redo är mitt nya valspråk, för det kan ofta handla om ganska kort varsel. När frågan "Är du hemma?", dyker upp på displayen, så vet jag vad som är på gång. Inget extremt tidigt sänggående för min del längre, med andra ord.
En positiv upplevelse har det varit för mig. Idel trevliga människor som knackar på och att se deras glädje när de gör ett fynd, det gör även mig glad och varm om hjärtat.
Jag tänker, att jag har väl egentligen själv genom hela livet omgivit mig med sådan jag ärvt, fått och räddat från att hamna på soptippen. Långt innan det hela blev på modet eller ens ansågs miljövänligt - och jag har förblivit min livsstil trogen. Mycket finns ännu kvar. Second hand är det som alltid gällt i första hand för mig, när jag nu ser tillbaka
Allt har dock ett slut och kommer jag nu kanske att själv börja lägga ut mina högt älskade ägodelar till försäljning? Det som inte döttrarna vill ha, vill säga. Ja, absolut! Jag känner mig redo. Efter julledighetens intensiva rensande, kastande och skänkande så känns det nästan som att jag skulle kunna skiljas från vad som helst. Även de ärvda pjäser som hängt med hela livet och varit som en förlängning av mig själv.
"Du skulle ju kunna sälja hur mycket som helst!", konstaterar dottern, när vi talas vid. "Nja, men en hel del, i alla fall", replikerar mamman då blygsamt.
Dags att frigöra sig nu - och förnya sig! Dryga ut kassan och kanske någon gång rentav för slantarna köpa något nytt och fint istället. Något som jag alldeles själv har valt.
Ha en trevlig vecka!
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
