”Noir” är en beteckning som då och då förekommer i bokvärlden. ”Tartan Noir”, ”Nordic Noir”, ”Stockholm Noir” - och nu, i och med den Norrlandshype som vi de senaste åren upplevt inom litteraturen - även ”Norrländsk Noir”. Ordet, som är franska och betyder ”svart”, används för att beskriva just svärta, realism och pessimism i framför allt spänningslitteratur av det här mera diskbänksrealistiska slaget. Ingen glittrande skärgård som bakgrund här, inga sofistikerade storstadsmiljöer, inga pittoreska små byar. Bara det ödsliga, sträva och föga insmickrande.
Vår barndoms landskap präglar oss och följer oss genom livet. Stina Jackson har i intervjuer beskrivit hur hon, i stunder av hemlängtan, frammanar bilder av det karga, norrländska landskapet och människorna där och hur författandet för henne har blivit ett sätt att i fantasin kunna åtevända dit.
”Ödesmark” handlar om Liv, som tidigt i livet blir ensam mamma till sonen Simon. Även som vuxen blir hon kvar hos sin pappa Vidar. Alla bor de - Vidar, Liv och Simon, som nu hunnit bli tonåring - tillsammans i faderns gamla, nergångna och ödsligt belägna hus utanför byn Ödesmark. Vidar sägs ha gjort sig en förmögenhet på tvivelaktiga skogsaffärer och att han förvarar stora summor pengar i sitt kassaskåp i arbetsrummet, är allmänt känt bland människor i grannskapet.
Liv har alltid längtat bort från byn och från trakten och drömt om ett eget liv tillsammans med sonen. Men hon har stannat hos fadern, undfallande inför hans vresighet och till synes i ett slags medberoende. Oförmögen att bryta sig loss och skapa sig en självständig tillvaro. Nu jobbar hon deltid på bensinmacken och tjänar lite egna pengar. Men vad är det egentligen som så starkt håller henne kvar i barndomsbyn och barndomshemmet?
I Ödesmark bor två bröder, Liam och Gabriel. De kommer från en trasig och dysfunktionell miljö och Liam är nu ensamstående pappa till en liten dotter. Liam drömmer om ett riktigt jobb och möjligheten att köpa ett hus till sig själv och flickan. Men brodern Gabriel gör upp andra planer för hur de två ska kunna komma över snabba pengar.
Undan för undan byggs en diffus, hotfull och obehaglig stämning upp. Vi anar någonstans vad som komma skall - och börjar vända blad allt snabbare.
Porträtten av Liv, Simon och de andra berör på djupet. Berör gör även naturen, som finns där ständigt närvarande. Kärv och bister. Ömsom hotfull, ömsom trösterik. En lika viktig del av handlingen som människorna själva. För här är det inte bara dialogen som för historien framåt, utan lika mycket tystnaden och det outtalade. Mellanrummen. Det som aldrig sägs.
Språket är nyanserat och njutbart att läsa. Personerna kommer nära och stannar kvar. Precis så som det blir när läsupplevelsen har både djup och substans - och den nerv som får dig att vilja fortsätta vända blad.
Jag var mycket imponerad av ”Silvervägen” och är om möjligt ännu mer imponerad av uppföljaren. ”Ödesmark” rekommenderas varmt som sällskap under kommande, mörka höstkvällar.
Trevlig läsning!
0 kommentar(er)
