teochsympati

Med lättare bagage
 
Sommaren har kommit - och gått igen. Nästan, i alla fall. Jag en vän av försommaren. Det magiska juniljuset och grönskan som ännu är skir och vacker. Men av den kvalmiga värmen i juli och det tilltagande kvällsmörkret i augusti? Nej, inte så värst.

En resa har också kommit och gått. Ett långväga besök likaså. Semestern fick en rivstart och följdes sedan av en betydligt lugnare period. Ett upplägg som passar mig bra.

Sommaren brukar för mig ofta vara en tid av utrensning. Mentalt - men framför allt materiell. För varje sommar brukar "bagaget" minska något, men just denna sommaren tog rensandet jättekliv framåt. Gränser passerades och efter det finns ingen väg tillbaka. Nu vill jag fortsätta min livsresa med minimal packning.                                      

                               
 

Det sorterades och kastades. Fotograferades och lades ut. Såldes och skänktes. Glad är jag att mina saker hamnat hos människor som uppskattar dem och att de får vara i den miljö där de hör hemma. Som kökssoffan som fick flytta till ett torp i skogen och matsalsmöbeln som fått ett nytt hem i ett stort gammalt hus på landet. 

Mycket återstår, men känslan av lättnad är påtaglig, när jag ser mig omkring i mitt hem och gläder mig åt känslan av rymd. Det är så här jag vill ha det i den här fasen av mitt liv.

Den semester som gjorde en rivstart, fortsatte i ett välförtjänt makligt tempo. Pyssel här hemma, varvat med små utflykter. Svemestrandet och hemestrandet som blivit ett uppskattat sätt att leva. 

Detta svemestrande tog oss till den trakt där jag har mina rötter. Men också till andra vackra platser. På kyrkogården vid en liten vit landsortskyrka, stöter vi samman med några invånare, som kommit för att titta till sina anhörigas gravar. På lantligt vis hejas det och småpratas.

 

”Kommer ni långväga ifrån?", vill man veta.  Vi förklarar att vi åkt endast några mil, att vi första gången hamnat här av en slump och att vi brukar återvända då och då, eftersom det är en sådan vacker plats. En plats som påminner mig om min barndoms somrar. Liten vit kyrka på landet, försommargrönska, glittrande vatten i bakgrunden. Frid och ro.

"Tänk", säger jag, efter det att vi sagt hej då till de trevliga byborna, "Om vi hade fått den här frågan när vi besökte kyrkogården där mina släktingar vilar. Då hade jag varit en som hört hemma där. Oavsett hur många år som gått och oavsett om vi hade rest långväga".

Nu går sommaren mot sitt slut, men en härlig höst väntar runt hörnet. Med känsla av nystart och nya tag. Kanske med ännu en rolig resa. Alldeles säkert med många nya böcker att läsa - och med en luft som är lätt att andas.

 

Ha en fortsatt fin augusti.    

/The Tea Lady