Mellan hägg och syrén, mellan senvår och försommar och mellan planering av avklarad resa och planering av den begravning som rycker allt närmare. De senaste månaderna har krävt sitt pris i form av sinande energiförråd. Trött är bara förnamnet.
Resan blev ju, som jag redan berättat om här på bloggen, helt fantastiskt trevlig och begravningen har jag förberett i nästan tre månader nu. Allt är under kontroll och jag har all anledning att tro att det kommer att bli en fin och värdig ceremoni. Utformad av mig, med mammas persona som ledstjärna samt i samarbete med duktiga professionella, som alla kan sin sak - oavsett om det nu handlar om begravningsliturgi, blomsterutsmyckning vid urnbegravning eller trösterik förtäring i vacker miljö - med inslag av både vegetarianer och superallergiska i sällskapet.
Har under hela tiden som planeringen pågått känt mig stark, samlad och fokuserad. Jag kan dock lugnt påstå att ju mer det hela nu närmar sig, desto oroligare blir jag.
Det ska bli en stor lättnad när allt är över.
Jag sköter all planering av denna akt två av förberedelserna helt på egen hand - det vill säga utan inblandning av någon begravningsbyrå. Är det något jag ångrar i samband med denna begravningsresa, så är det just att jag inte själv tog kommandot redan från första början. Det hade sparat mig många sköna tusenlappar.Hursom. I skarven mellan resan till Katalonien och begravningen, som äger rum i Norrland om knappt två veckor, så uppstod ett glapp. Ett välbehövligt andrum. Ett andrum som dessutom i tid råkar sammanfalla med några av de röda dagar som almanackan ju så här års är full av och så frikostigt låter regna över oss vårtrötta och semesterträngtande krakar.
Lediga dagar varvar jag hälsobefrämjande trädgårdsarbete här hemma med altanliv. Läsning och avkoppling står på min to do-list - i soffan, i solstolen eller mysande vid den alldeles nyuppackade lilla trädgårdsmöbel i vitt trä som nu står och lyser upp den minimala gräsplätten i min back garden. I den målbild jag länge hade för mitt öga, så skulle denna fräscha uppenbarelse ta fokus från den slitna och av ogräs hårt åtgångna gräsmattan - och precis så har det också i verkligheten blivit. Gräsmattan är dessutom nyfriserad och ser för tillfället rätt hyfsad ut. Strax bakom bordet och stolarna är den trista slänten numera i det närmaste helt befriad från ogräs och har dessutom fått ett skyddande täcke av bark. Slutligen och som pricken över i löper nu, där bark och gräs möts, en rad med kantsten och ramar in det gröna så fint. Precis så som jag hela tiden i min fantasi visualiserat det hela. Tänka sig!
Jag är så himla nöjd och belåten
Belåten är jag också över att i lugn och ro - och ibland rentav mitt i veckan - kunna få fokusera på livets små guldkanter och glädjeämnen. Som försommarsolen, som häggens doft, som en nystädad trädgård, som en kopp te och årets första rabarberpaj vid det vita trädgårdsbordet, som en alldeles nyutkommen deckarfavorit att drömma sig bort med, som krukor med färska örtkryddor att sticka ner näsan i eller som pelargoner i varje vrå att vila ögonen på. Allt detta som, för mig, är så värdefullt och genererar ny och välbehövlig energi.
Ha en härlig fortsättning på långhelgen och en fin junivecka!
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
