Hjälp, så många bra böcker jag har i min Att läsa-hög just nu! Sällan har väl en bokhöst varit så fylld av lockande läsning som just denna. Det är bara att tacka och ta emot. Speciellt som Höstlovet - Läslovet - närmar sig med stormsteg.
Ur bokfloden fiskar jag undan för undan upp de mest frestande exemplaren. Som de böcker jag valt att skriva om här nedan. I den mån det finns en röd tråd, så handlar det om spänning, om samhällsskildring, om tidsskildring och om sorg. Kanske är det för att det, bakom så många av titlarna, verkar dölja sig psykologiska dramer av relations- och familjetyp, som jag är alldeles speciellt mycket med på noterna. Den här vinklingen intresserar mig.
Journalisten Katarina Wennstam skriver romaner för både ungdomar och vuxna och tar alltid upp aktuella och viktiga ämnen. Dockorna som är Wennstams senaste bok är den sjunde delen i serien om målsägarbiträdet Shirin Nouri och poliskommissarien Charlotta Lugn vid Stockholmspolisen.
Det är medieprofilen och författaren Julian Gross 50-årsdag och i hans hem i centrala Stockholm förbereds för en stor mottagning på kvällen. Men firandet kommer att sluta med ond bråd död. Nästa morgon hittas Julian Gross mördad.
Det blir Charlotta Lugn som kommer att leda utredningen kring dödsfallet och det visar sig bli ett komplicerat pussel att lägga. Spåren för så småningom Charlotta och hennes kollegor tillbaka till en annan tid och en annan plats - Charlotta Lugns före detta hemstad Göteborg. Hänger Julian Gross död samman med några ouppklarade fall av våldtäkt i början av 00-talet? Och kan dagens lagstiftning och dagens DNA-teknik i så fall i efterhand hjälpa till att skipa rättvisa för offren?
Katarina Wennstam beskriver, i spänningsromanens form, ett samhälle där lag och rättvisa inte alltid har samma innebörd för kvinnor och män. På köpet - och vid sidan av skildringen av polisens arbete och huvudpersonernas privatliv och inbördes relationer - får vi en en föreläsning i populärvetenskaplig form om juridik, jämställdhet och om kvinnors rättigheter då och nu. Allt dessutom serverat på rapp och lättflytande journalistsvenska.
Akademiledamoten och historikern Peter Englund har i flera böcker gestaltat både militärhistoria, politisk historia och samtidshistoria. I sin senaste bok, Söndagsvägen, har han taget ett rejält kliv framåt i tiden, till mitten av 1960-talet. Boken, som kretsar runt ett av den tidens allra mest uppmärksammade kriminalfall, är också en levande skildring av folkhemssverige under de så kallade rekordåren. Den tid då Sverige befann sig överst på framgångens allra högsta topp. Då framtidstron var som störst och allt bara kunde bli ännu bättre
I juli 1965 hittas en ung flicka död i sitt hem på Söndagsvägen - ett idylliskt radhusområde i en av Stockholms södra förorter. Till en början avskrivs dödsfallet som ett självmord, efter det att två konstaplar, som skickats till adressen, trampat omkring i huset och i betydande omfattning förstört bevismaterial.
En ung och skärpt kriminaltekniker, som läser polisernas rapport, blir dock misstänksam och slår larm. Fallet hamnar därefter på kommissarie G W Larssons skrivbord. Utredningen skulle komma att göra G W Larsson till en rikskändis och hans person skulle dessutom, något decennium senare, komma att stå som förebild för ingen mindre än Martin Beck i Maj Sjöwalls och Per Wahlöös polisromaner.
Det här var ett brott som skakade Sverige. Mord var fortfarande något relativt ovanligt. Många människor, också i städerna, låste inte dörrarna om sig på nätterna. Så inte heller de boende på Söndagsvägen. Rapporteringen kring utredningen gick under lång tid som en makaber följetong i TV och tidningar och en skräck spred sig från huvudstaden och över hela landet. Det hade visat sig att den unga flickan hade bragts om livet med hjälp av kloroform. Skulle mördaren slå till igen?
Utredningen skulle komma att bli den största i sitt slag i Sverige före Palme-utredningen. Men många månader skulle gå innan man kunde gripa gärningsmannen. Mannen friades i den första rättsliga instansen, men dömdes sedan i hovrätten till sluten psykiatrisk vård och utvisning.
I Peter Englunds bok varvas gärningsmannens röst med fakta från utredningen. Det är obehaglig läsning. Men runt det intensiva polisarbetet kretsar och slingrar sig samtidigt det sorglösa 60-talet, med en känsla så tät att den nästan går att ta på. Det är som att lyfta på ett lock till en värld som sedan länge är borta.
Söndagsvägen är lika mycket en berättelse om en tid som om ett brott. Peter Englund har gjort en fenomenal research och hans språk är som vanligt välformulerat och elegant. Boken är rikt nyanserad, med det skrämmande och obehagliga brottet som står i så stark kontrast till en tidsanda präglad av ändlös optimism. Extra tydligt och extra smärtsamt blir det här när den kollektiva framtidstron, genom brev och dagboksanteckningar, ställs mot brottsoffrets egna privata drömmar och framtidsplaner.
Söndagsvägen är en mycket stark läsupplevelse och en bok som stannar kvar länge i medvetandet.
Från ett på ytan idylliskt radhusområde till ett annan. Denna gång befinner vi oss det fiktiva Köpinge, någonstans i trakten av Lund. Här utspelar sig Mattias Edvardssons nya roman Goda grannar. I sin förra bok, En helt vanlig familj, var temat hur långt en förälder egentligen kan vara beredd att gå för att skydda sina barn och sin familj. Denna gång är utgångspunkten en annan. Det handlar om grannar och om grannsämja. Hur stämmer verkligheten med den fasad som vi visar upp? Kan vi lita på de personer som lever nära oss?
Micke och Bianca flyttar tillsammans med sina barn Bella och William från lägenheten i Stockholm till Skåne. Som läsare förstår man snart att de båda vill starta om och börja ett nytt liv - och detta av en anledning. Något allvarligt verkar ha inträffat i Stockholm, men vad framgår i förstone inte riktigt.
Micke är lärare i idrott och får en tjänst på högstadiet i det lilla samhället. Bianca, som i Stockholm framgångsrikt arbetat som fastighetsmäklare, är i början av boken föräldraledig, men lyckats längre fram få jobb på en mäklarfirma i Malmö.
Micke är lärare i idrott och får en tjänst på högstadiet i det lilla samhället. Bianca, som i Stockholm framgångsrikt arbetat som fastighetsmäklare, är i början av boken föräldraledig, men lyckats längre fram få jobb på en mäklarfirma i Malmö.I villaidyllen från 70-talet, trivs man tillsammans och värnar om varandra, får de nyinflyttade veta. Men är det verkligen så? Relationerna mellan de boende verkar snarare spända och ansträngda. Finns här rentav riktigt svåra problem mitt i allt det synbarligen så välordnade?
Goda grannar handlar otryggheten bakom den trygga fasaden, vilket manifesteras i samspelet mellan Bianca och Micke och människorna i deras omgivning. Det till synes välvilliga pensionärsparet. Mannen med ett förflutet som visar sig vara tvivelaktigt. Den attraktiva ensamstående mamman och hennes märklige son. Undan för undan krackelerar fasaderna. Så även Mickes och Biancas.
När Bianca, efter två års boende i idyllen, blir påkörd av en bil mer eller mindre utanför sitt eget hem, så ser det hela först ut som en tragisk olyckshändelse. Men är det verkligen det? Eller är det i själva verket något helt annat? Något ännu otäckare?
Mattias Edvardsson är skicklig på att bygga upp en kuslig spänning i det vardagliga livet. Man bläddrar febrilt för att få veta hur det hela kommer att sluta och i det längsta hålls vi i ovisshet.
Goda grannar skildrar det lilla livets dramatik, med familj och grannar som utgångspunkt. I alla fall vid en första titt. Men vid närmare eftertanke är det nog så att familjen också fungerar som en metafor för samhället. Goda grannar kan därför, i viss mån, ses inte bara som en spännande bok om en familj och deras grannar, utan också, som en skildring av samhället. Precis så som deckare ofta är.
Trevlig läsning!
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
