Halvtid i en hemester som ser ut att till stor del regna bort. Vad är det här egentligen för sommar? Inte för att jag är en särskilt väderberoende person, snarare tvärtom. Men ändå. Först Afrikavärme och sedan kom, mer eller mindre, ett monsunregn utan slut.
Som om det inte räckte med coronavirus, restriktioner och rekommendationer.
Nåja. Inget ont - och så vidare. Man får utan tvekan en hel del gjort här hemma. Men rensning och städning är inget som man orkar jobba med 24/7. Man behöver någon utomhusaktivitet emellanåt också och det gäller att snabbt ta tag i de tillfällen som dyker upp.
Utomhusaktivitet och nya intryck. Dagsutflykter. Har sagt det förr men det tål att upprepas: Dagsutflykter är ett synnerligen underskattat sätt att resa. Dessutom ett sätt som kräver ett minimum av planering och istället lämnar stort spelrum för improvisation och raska beslut.
Varje dag när väderprognoserna lovar en dags uppehåll i regnandet, och kanske rentav en gnutta sol, så ger vi oss iväg. På äventyr. Jag får se mer av denna trakt, som varit min hemvist i så många år nu, än någonsin förr. Denna trakt med omnejd, ska jag kanske säga, för man tar sig längre än man tror på en dag.
Har verkligen blivit positivt överraskad över allt som jag upptäckt. Men det är klart, lite, eller rättare sagt mycket, extra klappar alltid hjärtat när vi i full fart sätter iväg rakt österut. Mot kusten. Mot havet. Mot horisonten.
Hav och skog. Skog och hav. Jag vet egentligen inte vilket som är mest välgörande för en stressad nutidssjäl. Tror att man nog kanske behöver båda. Ja, att man i själva verket behöver tillgång till alla grundelementen - jord, luft eld och vatten - för att må riktigt bra.
Jag är uppvuxen vid kusten, men mina föräldrar var från inlandet. Skogsmänniskor, som var mer bekväma med de små insjöarna än de stora, öppna vattnen. Visst åkte vi till havet och de fina stränderna ibland. Men vi var inga båtmänniskor. Förutom att vi hade en liten roddbåt med utombordsmotor vid insjön på landet, förstås.
Det var, med andra ord, betydligt vanligare med en fikakorg i skogen eller på en bergsknalle än en picknick på en klippa vid havet under min uppväxt. Men havet fanns dock alltid närvarande i bakgrunden. Ofta inom synhåll. Ett faktum som nog har påverkat mig mer än jag kanske tidigare insett.
Denna vecka blev istället en skogstur och lite blåbärsplockning, lagom till varsin smoothie, en av höjdpunkterna. Vi njöt av stillheten där vi småpratande vandrade fram och enades om att när det kommer till skogen, så är framför allt de små myrarna och tjärnarna rent magiska platser. Platser som sätter fantasin i rörelse hos både gammal och ung.
Av denna orsak har nu hjortronplockning plötsligt lagts till listan över sådant som jag önskar att vi tillsammans ska kunna ägna oss åt framöver.
Andra höjdpunkter har varit en rätt så strapatsrik vandring i ett älvnära naturreservat i grannlänet och ett återbesök på en av de allra vackraste bruksorter som jag vet. Belägen strax intill - på andra sidan vattnet.
Enstaka fina dagar, alltså, men att få till några hyfsade dagar på raken i det mera långväga geografiska område som vi hade planerat att besöka denna sommar, det verkar bli svårare. Jag tror att vi nu har bestämt oss för att avstå.
Ingen jättestor förlust. Kanske blir det ett besök under hösten istället. Kortare semester än vanligt i år plus oklarheter kring ett eventuellt finbesök från utlandet i slutet av månaden, spelar, förutom det ofördelaktiga vädret, också en roll för beslutet.
Lika bra att ibland bara ta dagen som den kommer, njuta av frihet och ledighet och inse att man hinner det man hinner. Vare sig det nu rör sig om "dödstädning" av hus och hem eller utflykter till nära och fjärran platser.
Skål för den svenska hemestern - och ha en fortsatt fin sommar!
/The Tea Lady
2 kommentar(er)
