Något av det bästa med att ha ett "vanligt" jobb, det vill säga ett jobb med semestertjänst i motsats till ett jobb med ferietjänst, tycker jag är att det ofta finns möjlighet att kunna styra och påverka sin arbetstid. Flexibilitet. Ett av mina favoritord, faktiskt - och något jag uppskattar inte bara i jobbet, utan även hos mina medmänniskor.
Nåväl. Nu pratar vi arbetstid och flextid och det fiffiga med att kunna jobba in några timmar här och flexa ut en tidig eftermiddag där. Eller, som i helgen som gick, ha samlat på sig så pass mycket övertid att man faktiskt kan ta ut en helt ledig dag.
Vilken lyx!
Redan i augusti prickade jag i min alldeles nya jobbkalender in två fredagar under denna höst och skrev vid respektive datum: "Ledig", följt av "Trädgårdsarbete". Minsann...
Jobbar man, som jag, heltid och har ett hus och en trädgård att själv sköta om, ja då behöver man ibland några extra dagar för att hinna - och orka - ta hand om allt som tenderar att hopa sig. Den extravagansen tror jag att man måste tillåta sig själv.
Turligt nog bjöd sistlidna helg på en strålande fin lördag, med rena rama sommarvärmen. Jag klippte ner perenner, ryckte upp ogräs i rabatter och grusgångar, slet ner två jättelika humleplantor som på var sin sida av huset slingrade sig längs stuprännorna och vidare ända upp till taket. Höstpyntade med trivsam ljung ute på bron. Sopade betongplattorna rena och prydliga och så vidare.
Blev inte helt klar, men kom en bra bit på väg. Gott så - och nästa lediga trädgårdsdag infaller dessbättre redan om ett par veckor.
Långhelgen innehöll även en spännande utflykt till en mycket vacker och naturskönt belägen bruksort i gränstrakterna mellan Gästrikland och Uppland. Det här med gamla bruk tycks ha blivit något av vårt nya gemensamma intresse och själv fascineras jag väldigt. Både av de ännu bebodda platser som, i ny skepnad, levt upp igen, ofta i form av en kombination av natur, kultur, kulinariska upplevelser, konst, hantverk osv. Men även av de hopplöst förlorade. De övergivna, förfallna och spöklika. De sorgliga och bortom all räddning.
Mr C fotograferar oupphörligt och jag - ja, jag fotograferar också en del, men går annars mest omkring och andas in alltihop. Hamnar nästan i något slags transliknande tillstånd. En annan dimension. Tar in atmosfären och känner att den gör mig gott. Blir liksom ett med den. Oavsett vilka känslor det är som min sensitiva radar fångar upp.
Gamla bruksorter är ju nästan undantagslöst belägna på mycket tilldragande platser. Vid vatten och vid skog - och denna ort var inget undantag. Som att förflyttas till en annan tid, var det, eller kanske snarare som att gå in i en känsla av fullkomlig tidlöshet.
En skönhetsupplevelse för öga och psyke och en plats att vilja återvända till.
Som om allt det ovan beskrivna inte skulle räcka och bli över, så bjöd detta generösa veckoslut även på höstmarknadsbesök samt besök i byggnadsvårdsbutiker - och i vanliga butiker. Det senare förstås mer av ett nödvändigt ont än ett nöje.
Men nu är det vardag igen. En ny arbetsvecka har börjat och vi går snart in i en alldeles ny månad. Färgstarka oktober brukar kunna bjuda på otroligt vackra dagar och väder lämpligt för både höstutflykter, trädgårdsfix - och för härliga, lediga eftermiddagar, förstås.
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
