
Vårveckorna har passerat med för årstiden typiska aktiviteter: Avstressande cykelutflykter, mysiga luncher ute i solen, morgontidig fågelskådning och annat spännande. Sommaren, och därmed trädgårdstiden, står för dörren. Alltid något att göra när man har en egen täppa att ta hand om. På gott och på ont – men allra mest på gott.
Läsningen, däremot, är inte det minsta årstidsbunden. Sommar, höst, vinter, vår. Lika härligt som det är att höst och vinter ligga nerbäddad i soffan med näsan i en bok, lika underbart är det att på våren ställa ut en stol i solskenet på bron och balanserande en kopp te i den ena handen och en bok i den andra inviga uteläsningsperioden. Uteläsningen som sedan, i och med sommarens ankomst, brukar flyttas till avskildheten – och skuggan – på altanen.

Dags, med andra ord, att sammanfatta intrycken.
Tillsammans bildar de en familj och skapar ett nytt liv tillsammans. Det är inte alltid lätt och till och med ganska besvärligt och stökigt ibland. Yasmine befinner sig i de senare tonåren, med allt vad detta innebär av vuxenblivande och frigörelse, och tioårige Vincent är född med Down´s syndrom. Men ändå. Maria är lycklig. Ända fram till den 16 december år 2000, är hon mycket lycklig.
”Alla ljuger” utspelar sig på olika tidsplan och olika berättarröster turas om att återberätta handlingen. Personligen är jag ganska förtjust i den här typen av upplägg, som jag tycker ger en extra spänning och dimension åt en berättelse.

Polisen tror att det handlar om ett hedersbrott. Samir är visserligen både högutbildad och till synes sekulär. Men vet man vad han tänker och känner innerst inne?
Efter några kapitel av tillbakablick hoppar vi så ett par decennier framåt i tiden – och det är här, med de gångna årens distans och perspektiv, som jag tycker att berättelsen får ett nytt och kännbart djup. Tjugo år har gått. Maria sitter ensam i samma hus som då, i samma kök – ja, till och med vid samma bord som då. Hon är nu runt de sextio. Det blonda håret är grånat och uppsatt i en lös knut på huvudet. Hon är förändrad, men fortfarande vacker.
Mycket har hunnit hända och många har hunnit försvinna ut ur historien. Vincent har flyttat till ett gruppboende och har en flickvän. Maria lever ensam. Livet blev inte som hon önskat och trott. Det blev annorlunda och ibland svårt. Men kärleken till Vincent är lika stark som förr.

I centrum för bokens handling står sanningen. Finns det en sanning, eller skapar vi var och en vår egen bild av verkligheten? Det är både fel och fult att fara med osanning – det vet vi ju – men ändå gör vi det. Stora lögner och små lögner. Vita lögner. Ett nästan omärkligt friserande av sanningen. För det mesta utan att det får några större konsekvenser. Men precis som för Maria, Vincent, Samir och Yasmin, så leder den ena osanningen ibland till den andra och resulterar i en härva av lögner som bara blir trassligare och trassligare. På grund av osanningarna – men i denna bok också på grund av skygglappar, naivitet och medberoende.
Mer och mer trasslar Maria, Samir,Yasmine och de andra in sig. Det slutar i en katastrof som får efterverkningar ändå in i nutiden.

Trevlig läsning!
/The Tea Lady