Häromkvällen fördrev jag tiden med att se en idrottsgigant, årsbarn med mig själv, och andra gamla atletiska storheter tävla mot varandra på en strand någonstans i en härlig, grekisk arkipelag.
Giganten sa vid ett tillfälle något som fastnade i mitt minne: Det var något med att tänka nytt, prova nytt, välja nytt... Eller, rättare sagt, så var det de andra deltagarna som hade noterat att han ofta använde det här ordet. ”Nytt”. Även om det bara handlade om små saker, som att välja en ny färg på tröjan eller så.
För egen del så tänker jag inte så mycket nytt längre, utan mest i termer av hjul och cykler. Som jag berättat förut här på bloggen, så har jag börjat intressera mig mycket för att sluta cirklar. Att återuppleva, fast på ett nytt sätt. Känna igen, men ändå inte. Se saker ur ett annat perspektiv.
Att vända tillbaka är att vandra på en väg utan slut.
Jag har även blivit väldigt mån om att reda ut, knyta ihop, kolla upp och räta ut frågetecken. Ja, jag har till och med börjat skriva mitt testamente. Jag vill vara redo.
Nej, jag har inga planer på att dö ännu. Inte om jag själv får ha ett ord med i laget, i alla fall. Men, vad vet vi egentligen om morgondagen?
Det enda vi vet är att livet är ändligt och att man numera befinner sig i en ålder där saker kan hända, och dessutom hända snabbt, det råder det ju dessvärre ingen tvekan om.
I min egen vardag kastar Elsas bortgång fortfarande varje dag en mörk skugga över tillvaron. En stor bit av det som förut var mitt liv, mitt och Elsas liv tillsammans, fattas.
Allt är förändrat.
När jag häromdagen handlade i min lokala livsmedelsbutik, stötte jag på en mycket trevlig, äldre dam och f d hundägare som jag under många, många år regelbundet stannat och småpratat med vid hundpromenader med både Agnes, min första Basset, och Elsa. Damen i fråga har genom ett helt liv haft många egna hundar och för några år sedan gick den sista, en brunlockig italiensk tryffelhundspojke, bort. Någon ny har det inte blivit – ”Man vill ju inte dö före hunden” – men däremot passar denna vitala 80-åring regelbundet ett par grannhundar.
Vi har inte setts sedan Elsas död, endast vinkat till varandra på avstånd. Nu ville jag ta tillfället i akt att berätta för henne om vad som hänt, men blev förfärad när hon genast fick tårar i ögonen och föll i gråt. ”Jag tyckte att det var en sådan mysig hund”, hörde jag henne upprepa mellan snyftningarna.
Ja, det var ju det. En mysig och genomsnäll liten flodhäst till hund, på fyra rejäla, stadiga tassar. Stora som tekoppar.
Det slutade med att jag fick trösta den trevliga damen, för naturligtvis rörde det här upp smärtsamma känslor och minnen. Vi stod länge och pratade om saknaden, sorgen och minnena och jag kramade om henne innan vi så småningom skildes åt. ”Jag tänker på dig”, sa hon till avsked. Fina ord, som lade sig tillrätta i hjärtat på mig, från någon som vet hur det är att förlora en vän.
Fastän det känns tungt, så fortsätter min till synes självgående fantasi att planera framåt. För det är ju så man som människa fungerar. Man stretar på. Försöker göra det bästa av det som är. Vad kan man annat göra, när man nu har fått det här livet och har den här vägen att vandra?
Själv stretar jag steg för steg mot en pensionärstillvaro som rycker allt närmare. Från arbetsliv till pensionärsliv. Hur ska det bli och hur ska det gå? Här kan man verkligen prata om nytt. Om än kanske ett nytt liv och en ny tillvaro där jag idogt fortsätter att avsluta, knyta ihop, göra bokslut – och läsa om favoritböckerna... Snarare än jaga efter nytt. Innan man definitivt packar ihop och säger bye, bye, vill säga.
I alla fall om man fungerar som jag. Återvändandet är det som lockar just nu. Som kittlar min fantasi allra starkast. Annorlunda, men ändå välbekant och med igenkänningens omslutande trygghet. Det nya klarar jag mig så bra utan. Det får de grånade atleterna på stranden och andra beundransvärda som fortfarande är nyfikna på livet, ägna sig åt,
Fast en och annan ny deckare blir det kanske ändå, tänker jag optimistiskt och drar den gamla vanliga svarta tröjan över huvudet...
Ha en härlig långhelg och en fin sista april!
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
