Äntligen september och en av mina älsklingsmånader smög sig på med ömsom sol och ömsom regn. Vädret är fortfarande milt, men det finns en tydligt förnimmelse av annalkande höstkrispighet i luften.
Det känns både skönt och befriande - och en aning vemodigt.
Lönearbetet lägger åter beslag på merparten av min vakna tid. Tur att man trivs på jobbet. Kvällarna i hemmets lugna vrå tillbringar jag mest utsträckt i soffa och säng. Böcker och TV-serier passerar revy och genererar förhoppningsvis många nya recensioner och tips här på bloggen.
Inte mycket av vikt blir gjort hemmavid. I alla fall inte av mig. Men däremot av snickaren M som alldeles snart ska sätta igång med ett större renoveringsprojekt i min lilla cottage. Förväntar mig fullständigt kaos i någon vecka eller så, men sedan något desto fräschare och finare. Så lätt det är att med tiden bli hemmablind. Att inte längre se allt det slitna och sjabbiga. Som väggar och tak i hela bottenvåningen...
Men nu ska det bli som nytt igen!
September kommer även med en efterlängtad utflykt i hemesterns och svemesterns tecken. Skog, klippor, hav... Får nästan nypa mig i armen! Återkommer till detta lite längre fram.
Likt ekorren som samlar ett förråd av nötter inför vintern, så samlar också jag lika flitigt på mig - nej, inte nötter, men kommande stunder av ledighet i min timbank. Härligt att kunna byta ut arbete mot ledighet och korta ner arbetsdagarna när novembermörkret så småningom sänker sig över tillvaron. Tack och lov för flextid!
Jag kommer ibland på mig själv med att snegla mot min ännu undanhängda vintergarderob. Kommer på mig med att längta efter att få ta fram den härligt långa täckkappan, som jag köpte inför förra vintern, men inte använde mer än ett par gånger på grund av det extremt milda vädret. Kommer på mig med att vilja vira en lång stickad scarf runt halsen, dra ner en värmande mössa i pannan och sticka ner raggsocksklädda fötter i vinterkängor med fluffigt teddyfoder.
Nej, jag går inte och hoppas på någon vargavinter. Långt ifrån. Bara något lite lagom kallt och vintrigt och med lagom mycket knarrande snö under kraftiga vintersulor. Kanske är min längtan endast hjärnans sätt att spela mig ett spratt? Ett försök att förbereda både psyke och kropp på det oundvikliga.
Hösten är liksom våren en tid av transition och nu har resan mot vintern börjat. En resa full av frisk och lättandad luft. Spännande böcker och TV-serier. Efterlängtad hösthemester. Varma täckplagg och stickade halsdukar. En resa som är viktig och som man inte vill vara utan. För, precis som det står i dikten, så är det ju alltsom oftast "vägen som är mödan värd". Vare sig vi nu är på väg mot värme eller kyla.
Njut av hösten - och ha en fin septemberhelg!
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
