5 April 2020 - 15:52
Vem blir du i Corona-tider?
Är du en sådan som vill hjälpa dem som inte kan hävda sig i huggsexan kring toapappersbalarna eller laddar du själv kanske upp med rullar för tusentals kronor - i förhoppningen om att kunna sälja dem vidare, dyrt?
I krisen prövas vi, men vi visar också vårt rätta jag.
Själv är jag till vardags en person som oroar mig relativt mycket - för både stort och smått. Men i kriser förändras jag och blir i stället en ganska lugn och cool typ. Jag vägrar hårdnackat att dras med i hysteri, men vidtar alltid, per automatik, försiktighetsåtgärder. Alldeles oavsett om myndigheter påbjuder dem eller ej. Kanske är det i stor utsträckning vår personlighet som avgör hur vi agerar. Introvert är lika med försiktig och riskobenägen. Tänka först och handla sedan. En fördel i tider som dessa.
Vi introverta är väl rustade att klara den för många så påfrestande sociala distanseringen.
Min äldsta, utlandsboende, dotter, som arbetat hemifrån och i karantän under några veckors tid, har nu fått svar på sitt Corona-test. Jo då, hon har haft Covid-19, om än i en mild form, och kan nu lugnt återvända till sin arbetsplats igen.
Min yngsta, likaledes utlandsboende, dotter har hittills klarar sig från smittan, men sitter nu där hon sitter, dvs i ett hus med en liten trädgård på Englands sydkust, tillsammans med två goda vänner. En sådan tur att de har varandra, tänker jag, och gissar att dessa månader av tight isolering, under närmast surrealistiska förhållanden, kommer att svetsa samman denna trio för all framtid.
Så skönt att veta att döttrarna inte är ensamma.
Jag lider just nu med alla dem som har anhöriga på våra äldreboenden, ofta sköra och kanske redan i livets slutskede, och som nu inte tillåts träffa dem. Det gör också ont att tänka på alla backpackande ungdomar som nu plötsligt är strandsatta runtom i världen och inte tar sig hem. Det är skamligt att de inte får bättre hjälp. Jag är tacksam att personligen ha förskonats från situationerna ovan. Kan bara alltför väl förstå hur det känns för den som är närstående.
"Jag skulle gärna ha isolerat mig här hemma!", sa jag till min äldsta dotter när vi häromdagen talades vid på Skype. "Du skulle inte märka någon skillnad...", replikerade då dottern torrt. Hmmm... Nåja, jag befinner mig ju faktiskt till vardags på min arbetsplats, så lite skillnad skulle det väl ändå bli...?
Fast, i ärlighetens namn, visst har dottern delvis rätt. Jag lever ganska tillbakadraget. Umgås, även i vanliga fall, i stor utsträckning med både utlandsbaserade döttrar och vänner utom och inom närområdet, medelst Skype, telefon, e-post och sms. Redan van, med andra ord. Ännu en fördel i tider som dessa.
Jag tillhör själv en riskgrupp och ja, jag skulle verkligen hemskt gärna vilja arbeta hemifrån. Men ännu så länge har vi tyvärr inte erbjudits den möjligheten, vilket ju går stick i stäv mot myndigheternas rekommendationer.
Påskkarantän blir det, i alla fall, för min del och det ser jag fram emot. Uteläsning, små utflykter, picknickande och promenader står högt på önskelistan när jag, mer eller mindre, självisolerar mig. Att dagligen få fortsätta att fylla lungorna med frisk, virusbekämpande vårluft känns som ett måste, men även som efterlängtad vardagslyx. Fyra dagar ledigt och så någon extra semesterdag på det. Sedan arbete på plats igen, fast då i en - ännu mer - (påsklovs)öde skola. Passar mig perfekt.
Ha en fin påskvecka - se till att förbli friska - och glöm inte i detta Corona-fokus att påsktider är lika med deckartider! Vi får försöka hålla fast vid vår årliga dos av "påskekrim" även när det krisar och stormar som värst. En god deckare skingrar alltid tankarna och kan, ibland, även hjälpa oss att bättre hantera våra rädslor.
Glad Påsk!
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
