Journalisten och författaren Katarina Wennstam har kommit ut med en alldeles ny spänningsroman. I endast ett par veckors tid har "Vargen" funnits på bokhandelsdiskar och i nätbutiker.
Katarina Wennstam har länge varit en mästare på att låta fiktiva karaktärer framträda mot en ytterst obehagligt verklig bakgrund. Hennes senaste bok fortsätter på detta spår men söker också nya vägar - och jag både gillar och ogillar.
Deckare kommer som bekant i alla former och skepnader. Mysdeckare, psykologiska deckare, polisdeckare, relationsdeckare, samhällsdeckare. Det finns, med andra ord, något för var och en - och för varje behov och sinnesstämning.
En deckarsvit som har drag av både relations- och samhällsdeckare, fast med mycket stark tonvikt på det senare, är Katarina Wennstams rosade serie om kriminalkommissarie Charlotta Lugn och advokaten Shirin Sundin - den senare numera skild och lystrande till sitt flicknamn, Shirin Nouri. "Vargen" är den sjätte och senaste boken med dessa två hårt arbetande, ensamstående, professionella kvinnor i huvudrollerna. I centrum står, som alltid i Wennstams böcker, våldet mot kvinnor. Ett våld som, även det, kommer i olika former och skepnader.
En ung flicka, Sandra, försvinner på hemväg från en fest i centrala Stockholm och hittas senare död i en park. Charlotta Lugn är den som leder arbetet med att kartlägga Sandras sista timmar och försöka hitta den som bragt henne om livet.
Samtidigt fortsätter Shirin Nouri att engagera sig i ett fall där Liselott, en misshandlad kvinna som Shirin tidigare agerat målsägarbiträde för i en rättegång mot hennes pojkvän, nu blivit knivhuggen till döds av samme man.
Charlotta och Shirin har samarbetat förr och även nu korsas deras vägar.
Jane Wester, gammal garvad kriminalreporter, upplever sig vara på väg att bli utmanövrerad av den unga, självsäkra kollegan Letizia. Gammal är dock äldst och Jane som är utrustad med en myckenhet av tjockt skinn på näsan, sätter gladeligen uppstickaren på plats.
Men medan media belägrar polishuset för att få en story om Sandra, så får Shirin tvärtom kämpa för att sälja in Liselotts historia i samma kvällsblaskor. Det spektakulära våldet vs vardagsgrått, dödligt våld i hemmet hamnar plötsligt i blixtbelysning och det senare säljer inga lösnummer.
"Vargen" är en otäck bok. Wennstam arbetar som så ofta förr med de värsta avarterna av det verkliga livet som bakgrund. Sexuellt våld, pornografi och trafficking avhandlas. Cyberrymdens allra mörkaste vinklar och vrår utforskas. Det är extremt obehagligt och jag väljer att hoppa över många av dessa skildringar. Håller dessa avskyvärda brott mot kvinnor och barn verkligen så sakteliga på att normaliseras?
Boken berättar också om ett samhälle - det svenska - där rättsväsendet fortfarande gör tydlig skillnad på män och kvinnor. Spelar sådant som en kvinnas klädsel och uppträdande på allvar fortfarande en roll i bedömningen av ett brott? Ja, menar Katarina Wennstam och låter Shirin Nouri visa med fakta.
Jag sträckläser "Vargen", liggande på soffan under en stor del av helgen. Det är spännande, det är berörandet, det är upprörande. I ett avseende hajar jag dock till och blir förvånad. Det är när Katarina Wennstam plötsligt kastar in verkliga brottsoffer ur närtid i handlingen och låter dem ofrivilligt medverka som någon slags bifigurer. Det tycker jag personligen inte om. Det känns opåkallat, onödigt och okänsligt,
Språket flyter på - Wennstam är givetvis ett superproffs - och mitt i allt detta nattsvarta mörka och obeskrivligt hemska, så ska Charlotta, Shirin - ja, till och med den inbitna arbetsnarkomanen Jane - också ta tag i spillrorna av något som ska likna ett eget privatliv. Ensamma - och med varandra.
"Vargen" är en minst sagt ruggig - och ruggigt bra - spänningsroman. Läs den!
Ha en härlig höstvecka!
/The Tea Lady
3 kommentar(er)
