Den senaste tiden har varit intensiv. En febril period i mitt arbetsliv är det alltid under tidig höst och ett intensivt år som helhet, även på det personliga planet, får det väl sägas ha varit för min del. Anno 2019.
Även helgerna är mer eller mindre konstant uppbokade - av både trevligheter och måsten. Hur gjorde jag egentligen under alla de år då jag, förutom hus, hem och trädgård, även hade den kära Elsa och en åldrig, förvirrad mor att visa omsorg om? Ja, det är förunderligt så snabbt man anpassar sig och tiden har liksom en tendens att uppfylla sig själv av nya måsten och åtaganden.
Sämre om det vore tvärtom, förstås - och vem vet förresten hur det kan tänkas se ut i en framtid.
En att göra-lista har jag alltid - vardag som helg - liggande på mitt köksbord. Så konkret och bra och en sådan tillfredsställelse att efterhand kunna stryka och bocka av. Känna sig duktig. Nyttig. Funderar nu på att, åtminstone inför helgerna, komplettera min uppfordrande att göra-lista med en lite mer laid back och lockande önskelista. Vilka roliga och positiva saker vill jag fylla helgen med? Vad vill jag prioritera och vad får mig att må bra? Jag tror att jag redan vet svaret och anar vad som, för min del, skulle komma att ockupera en ständig förstaplats på en sådan lista: Skogen, skogen och så skogen igen. Utan en nanosekund av tvekan. Precis så blir det, om själen själv får bestämma.
Naturen. Generös och givmild. Fri - och befriande. Frigörande.
Inget är snällare mot min själ än skogen. Den bjuder mig att sitta ner en stund på en sten. Låta handen stryka över ett träds sträva bark. Fylla lungorna med doft av barr och mull. Omslutas av tallkronors sus. Den lockar mig att gå upp på en höjd. Låta blicken löpa längs ett läkande panorama av himmel, berg och sjö.
Och om jag finge önska mig ytterligare något mer? Jo, gärna då en glänta bland träden. En myr med mjuk barndomsmatta av torv och ris. En andlös, spegelblank skogstjärn. En ugglas avlägsna rop genom tystnaden. Lång, långt borta.
Tänk att livet självt - ja, självaste meningen med vårt varande här på jorden - kan rymmas i en skogstjärns spegel och i trädkronors stilla sus. Så är det i alla fall för mig. I min egen, omväxlande så intensiva och omväxlande ändå rätt så rofyllda, tillvaro.
Trevlig helg!
/The Tea Lady
2 kommentar(er)
