Nu hälsar vi vårens ankomst med knoppande pärlhyacinter planterade i en kruka på köksbordet. Lika intensivt ljusblå i färgen som en vårhimmel. Vi tar en välbehövlig lässtund utomhus och dricker en kopp uppiggande te i solskenet. Vi skålar högtidligt i kristallglas fyllda av jordig, bärig, sammetsmjuk och ekologisk - rödbetsjuice! Full av vitaminer och antioxidanter och naturligt blodtryckssänkande, dessutom.
Livet känns onekligen både generöst och härligt den här tiden på året.
Jag kämpar varje dag med att uppfylla mitt nyårslöfte - att vara snäll mot mig själv. Ja, mitt mål är att bli minst lika snäll och omtänksam mot min egen person, som jag försöker vara mot dem som står mig närmast. Tänk att det ska vara så svårt för en del av oss!I Bibeln liknas kroppen vid ett tempel. Den ska visas vördnad och respekt.
I vardagslag så skulle man kanske åtminstone försöka att se sin kropp som ett hus. Ett hus som måste skötas om och tas om hand för att inte förfalla. Som gärna får smyckas och göras vackert. Som måste fyllas av liv för att få en själ.
Kropp och själ, som vanligt i oupplöslig förening. Fullständigt avhängiga av varandra, för att vi ska kunna må bra.
Balans är också något som jag ständigt jobbar med. Att hitta ett lagom förhållningssätt till det som tillvaron har att erbjuda. Att stänga av och dra mig undan, när jag känner att min arma, känsliga HSP-hjärna har fått nog. Men inte heller förbli alltför overksam och göra det här undandragandet till ett slags normaltillstånd. Vilket, i mitt eget fall, är en risk att räkna med.
Jämvikt. Balans. Harmoni. Ledord att hålla sig hårt i, när det båser snåla vindar.
Solen slösar med ljus och värme. Himlen är blå som den blåaste av pärlhyacinter. Gruset knastrar förväntansfullt under hjulen när jag denna marsdag anno 2019 cyklar den knappa halvmilen från min bostad och till min mammas äldreboende. Ja, även denna vanligtvis så tunga resa känns påtagligt lättare en gudabenådad dag som denna.
Tack och lov för våren - och ha en fin marshelg!
/The Tea Lady
2 kommentar(er)
