Vi närmar oss påsken, som ju förutom välfyllda påskägg gärna också bör innehålla ett visst mått av deckarläsning. Påskekrim - detta utomordentliga norska påfund, som jag för egen del mer än gärna norpar åt mig och införlivar i mitt eget, högst okonventionella, påskfirande. En påskledighet fylld av deckarläsning är utan tvekan något att se fram emot och längta efter.
Fast om sanningen ska fram, så firar jag väl påskekrim året om.
Från en deckarnation till en annan. Vi lämnar det krimfirande och spänningsrusiga Norge och förflyttar oss snabbt till mitt favoritland England, deckarlandet framför alla andra, och vi behåller deckarglasögonen på när vi stannar till i en mycket speciell stad.
Oxford, lärdomsstaden med den kanske tyngsta digniteten av dem alla och även en stad med ett rikt litterärt förflutet. Lewis Carroll, J R R Tolken och C S Lewis - alla har de suttit på stadens caféer, strosat omkring i parkerna eller setts flanera längs Themsens stränder. Men - även vi deckarfantaster får vårt lystmäte här, i form av högklassig spännings- och kriminallitteratur. För allt är inte så tryggt och välordnat som det kan verka på ytan i den här spännande staden.
Vid ett besök i Oxford för några år sedan, vandrade jag saligt i Inspector Morses fotspår. Spänningsserien i traditionstyngd universitetsmiljö av Colin Dexter, som blev till en älskad TV-serie, vars huvudperson, skådespelaren John Thaw, med tiden kom att bli i det närmaste ett med den fiktiva person som han spelade. Colin Dexter valde till sist att låta Inspector Morse dra sitt sista andetag och somna in i sjukhussängen på John Radcliffe Hospital. Två år senare avled även John Thaw. En dubbel förlust för alla oss som avgudade både böckerna och TV-serien.
Det har genom åren funnits andra deckarförfattare med någon typ av koppling till Oxford. Så arbetade t ex min egen deckardrottning, Margaret Yorke, under många år som bibliotekarie vid Christ Church College och hon var under en stor del av sitt verksamma liv som författare bosatt i den lilla byn Long Crendon, belägen några mil utanför staden.
På senare år har det dykt upp flera spänningsförfattare med Oxford-anknytning. Den mest namnkunniga är kanske Sharon Bolton, men nu har hon fått konkurrens av ett nytt namn på den oxfordska deckarhimlen. Cara Hunter heter hon. Hon både bor i - och skriver om - Oxford och hon debuterade härom året med romanen "Hemmets trygga vrå" ("Close to Home").
Åttaåriga Daisy Mason försvinner spårlöst under en grillfest på en förortsgata i Oxford. Bland gästerna finns såväl grannar som skolkamrater och deras föräldrar, men ingen tycks ha sett någonting som kan hjälpa polisen i sökandet efter Daisy.
DI Adam Fawley och hans team tar sig an fallet och de upptäcker snart att den till synes ganska ordinära familjen Mason i själva verket är en gravt dysfunktionell sådan. Föräldrarna bär båda på djupt begravda hemligheter, som de inte på några villkor vill ska komma till vare sig allmänhetens eller polisens vetskap och Daisys lillebror, Leo, vill uppenbarligen inte heller samarbeta med det utredningsteam som nu blir en del av familjens uppochnervända vardag.
Som i så många av dagens deckare, så spelar sociala media en viktig roll i den här boken. Det spekuleras, insinueras och fantiseras på olika, mer eller mindre obskyra, diskussionsforum. Snart börjar det hela mest av allt likna en vanvettig rättegång och de flesta har sin åsikt klar: Det är föräldrarna som står bakom dotterns försvinnande.
DI Adam Fawleys karaktär är fint utmejslad. Att han, på det privata planet, genomlider ett allvarligt trauma förstår vi ganska snart och sakta och gradvis droppar Cara Hunter ledtrådar till den historia som är Adams egen och som löper parallellt med historien om Daisys försvinnande.
Den här boken är skriven av en debutant och djupt imponerad som jag är av både intrig och språk, så blev jag inte direkt förvånad när jag upptäckte att Cara Hunter har en doktorsexamen i engelska från ett universitet i Oxford.
I Hunters böcker ramlar man liksom rakt in i handlingen och sedan är det bara att hålla i sig och hänga med i en livsfarligt krängande, hisnande roller coaster - och allt detta utan att det tummas på kvaliteten vare sig i skildringarna av karaktärer eller miljö.
Förutom debutboken ”I hemmets trygga vrå”, finns nu även uppföljaren ”I mörkret” (”In The Dark”) i svensk översättning och på engelska ligger ytterligare ett par titlar i pipeline. Skönt att veta, för en svårt deckarberoende, att en del av framtidens läsning är tryggad och skönt också att veta att Cara Hunter endast är en i en lång rad av skickliga yngre, mestadels kvinnliga, up-and-coming engelska deckarförfattare. Även om hon nog får sägas vara en av de allra vassaste i sin genre.
Lägg namnet på minnet!
Trevlig läsning och trevlig vecka!
/The Tea Lady
2 kommentar(er)
