8 Juli 2019 - 12:33
Jag är en person som uppskattar tystnaden, men när jag nu går här hemma i min semesterensamhet och pysslar, så väljer jag ofta att med ett öra lyssna på något intressant eller spännande under tiden. Det kan vara en bok, en pod eller ett radioprogram.
Häromdagen var det ljuden från P1:s program om hälsa och livsstil, "Kropp och själ", som ackompanjerade mig, medan jag i vanlig ordning plockade undan, gnodde, fejade och donade. Programmet handlade - påpassligt nog - om semester. Om att vara aktiv kontra att varva ner - och om att vara så uppstressad att man har svårt med bådadera. Fokus låg delvis på kvinnors speciella problematik på det här området och intressanta paralleller drogs mellan min barndoms husmorssemestrar och vår tids moderna motsvarighet - träningsresorna.
Just inslaget av träning - det vill säga något som uppfattas som nyttigt och positivt - gör att vi lättare kan rättfärdiga resande på egen hand och bortvaro från familjen - både inför oss själva och inför andra, hävdades det. Om det är nyttigt så går det bra och nyttigt ska det ju vara och hälsosamt, även på semestern. Om än det förstås är vanligt med rena avslappnings- och nöjesresor också.
Verkar rimligt, reflekterar jag, medan jag fortsätter med mina egna hemmasysslor. Jag, som själv aldrig varit på träningsresa eller ens borta från familjen överhuvud taget - det vill säga på den tiden då jag dagligen hade en sådan runtomkring mig. Inte heller är jag någon som bokar in mig för en helg i en fjällstuga, en vecka vid Medelhavet eller en lyxig vistelse på spa-hotell tillsammans med de närmaste tjejkompisarna. Säkerligen både avkopplande och terapeutiskt, men inte riktigt min cup of tea.
En sak som nämndes i programmet, fick mig att spetsa öronen på allvar. Det var när programledaren, tillsammans med en forskare på området, konstaterade att istället för att ängsligt snegla på andra och riskera att göra hela semestern till ett enda stort måste och ett potentiellt misslyckande, så kan det vara en god idé att istället rikta blicken inåt, känna efter och ställa sig själv frågor som: Vad mår jag bra av att göra? Var mår jag bra av att vara? Vem mår jag bra av att vara tillsammans med?
Det slog mig att det här nog är precis vad jag själv, medvetet och omedvetet, numera gör - både inför semestern och i min alldeles vanliga vardag. Det finns inte längre några krav från något håll. Jag bestämmer i princip helt och hållet själv. Vilket privilegium - och tänk, i stort sett så är det prick samma saker som får mig att må bra nu, som det var för länge sedan i en avlägsen barndom.
Den lilla flickan som då var jag älskade att ostört få försjunka i en spännande bok. Att få krama om sin fyrbenta vän. Att få lyssna på musik som genererade glädje. Att få höra trädens sus under skogspromenader med mamma och pappa. Att få stå högst uppe på en bergstopp och blicka ut över en hisnande utsikt. Att få leka, fantisera och föra förtroliga samtal med bästa vännen.
Barndomens lekar tillsammans med bästisen, har visserligen i den numera nästan pensionsmässiga flickans liv, ersatts av återkommande väninneluncher, men de förtroliga samtalen består - liksom fantiserandet. Läsandet likaså och, givetvis, kärleken till djuren. Känslan inför naturen och kulturen är även den precis densamma.
Små dagsutflykter tillhör numera mina allra bästa guldkorn. Som den senaste lilla dagsresan till en vacker och intressant gammal bruksort, belägen några mil söderut. Gråruggigt och ostadigt var det, så picknickandet utomhus fick göra ett tillfälligt uppehåll. Vi ägnade oss istället åt lunchätande på trivsam restaurang och strövtåg bland vackra vitrappade gamla hus. Vi passade på att förkovra oss i lokalhistoria på museum och bland bruksbyggnader och lärde oss om uppfinnare, klocktillverkning och järnbruk. Vi - eller snarare undertecknad - föll i trans inför manshöga, knallblå riddarsporrar i en av alla de prunkande trädgårdarna, vi besökte en förvildad park och förvirrade oss vidare rakt ut i storskogen...
Vi måste vara väldigt rädda om de små glittrande guldkornen i vår tillvaro, tänker jag. Värna om det som ända in i själen får oss att må bra och inte lämna över till någon annan att definiera begreppet lycka eller bestämma över vad som ska vara viktigt - och rätt och riktigt - i just vårt liv.
Ha en fin och guldkantad julivecka!
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
