teochsympati

Drama Queens
”Hur kan ni vara kompisar? Ni är ju så olika!” Ja, den frågan har jag ibland fått, beträffande vänskap som kan förefalla lite udda och omaka. De som frågat har varit människor som inte förstått att man kan vara lika så att säga på insidan, även om man förefaller fasligt olika utifrån betraktat.
Samma fråga, ”Hur kan ni vara kompisar?”, skulle man kanske även kunna ställa sig beträffande poliserna Janet Scott och Rachel Bailey i den omåttligt populära brittiska deckarserien ”Scott&Bailey". 
Janet och Rachel är båda kvinnor i karriären och hårt arbetande poliser vid det fiktiva Manchester Metropolitan Police. Ett tufft yrke, som kräver mycket av såväl fysisk som psykisk styrka av sina utövare. Något som både Janet och Rachel besitter. Men där slutar också likheterna. Medan Janet för det mesta är lugn, sansad och tålmodig, så är Rachel, som dessutom är omkring 15 år yngre än sin kollega, otålig och impulsiv och med en stubin som är kortare än kort.
Janet lever, vid seriens början, familjeliv med man och två döttrar i de yngre tonåren, medan Rachel oupphörligt trasslar in sig nya förhållanden – det ena mer dysfunktionellt än det andra.
Janet har en trygg uppväxt bakom sig och en mestadels ganska konfliktfri mor-vuxendotterrelation till sin mamma, som dessutom regelbundet ställer upp och hjälper henne med tonårsdöttrarna. För Rachel gäller, på samtliga punkter, det prick motsatta förhållandet
Och ändå blir de två, mot alla odds, både goda och nära vänner.
Den första säsongen av ”Scott&Bailey” började sändas 2011. Manus till de första avsnitten skrevs av Sally Wainwright – välkänd och framgångsrik ”dramadrottning”, det vill säga manusförfattare, som bland annat också står bakom populära och kritikerrosade serier som ”Happy Valley” och ”Last Tango in Halifax”. Idén bakom ”Scott&Bailey” var att skapa en deckarserie med kvinnliga förtecken. Något som man onekligen har lyckats med.
För vid Manchester Metropolitan Police är det kvinnorna som glänser. Det är kvinnorna som sitter på chefsposterna, det är kvinnorna som tar besluten och det är kvinnorna som är starka och härliga karaktärer. Deras manliga kollegor framställs, med något undantag, inte särskilt nådigt. Sällan har man väl skådat en sådan samling av rent hopplösa töntar och klantskallar. Dum, dummare, dummast...
Den nordengelska miljön sätter sin alldeles speciella gråa och regniga prägel på den här serien, som är inspelad på plats i Manchester med omnejd. För en kartnörd som jag själv, så går det hyfsat bra att hänga med i geografin och lokalisera brottsplatser, bostadsadresser och så vidare, vilket uppskattas.
Att vara polis vid våldsroteln i Manchester är ingen walk in the park. Det är ett utsatt och inte sällan farligt jobb och det har sitt pris. Janet och Rachel – liksom deras kollegor – rensar ofta hjärnan från obehagliga upplevelser genom ett ibland rent skrämmande högt och frekvent intag av alkohol. I alla fall betraktat genom ett par svenska lagomglasögon.  En rå humor och en rå jargong överlag, är ett annat sätt att hålla det jobbiga på avstånd – samt, förstås, snabba debriefings inne på damtoan.
Så som det brukar vara när kvinnor skriver deckare , och det oavsett om det är i bok- eller TV-form, så ges också huvudpersonernas privatliv gott om utrymme. Den moderliga Janet får så småningom problem både i sitt äktenskap och med sina döttrar. En sådan tur att hennes mamma, en pensionerad lärare, hela tiden finns där som en klippa när det krisar, såväl för Janet som för flickorna.
Trots detta stöd, tackar Janet, med hänvisning till situationen hemma, nej till ett erbjudande om att befordras till Sergeant. Rachel, å sin sida, stiger i graderna, men får hela tiden kämpa med sin känslomässiga omognad och ett ibland alltför gränsöverskridande beteende.
De första säsongerna håller, så som det brukar vara, högst kvalitet och den femte och allra sista kunde nog lika gärna ha fått förbli ogjord, kan jag personligen tycka, i alla fall
I rollerna som Janet och Rachel ser vi två andra riktiga dramadrottningar och framgångsrika skådisar - Lesley Sharp och Suranne Jones. Den senare känd bland annat från ”Doctor Foster” och ”Vanity Fair”, som båda nyligen visats i SVT.
Just nu finns alla säsongerna av ”Scott&Bailey” utlagda på SVT Play. Som gjorda för binch watching hemma i soffan. Passa på att kika - och drömma er iväg till Manchester - någon långtråkig, gråtrist dag!
 
/The Tea Lady

 

#1 - Anonym

Skall kolla på Play. Jag letar efter en ny serie att följa nu när Dirigenten snart är slut, som jag gillat mycket (Tv 4). Ha en skön vintervecka! Vi har äntligen också fått riktig vinter här nere, massor av snö och häromnatten minus 18 grader. Men temperaturen växlar mycket, håller sig dock på minussidan. / Lena

#2 - The Tea Lady

Hej! Jag tror dessvärre att alla säsonger utom den allra sista av S&B har tagits bort från SVT Play. Hittar dem inte längre. Typiskt! Serien har även visats på TV4 Play, men finns tyvärr inte längre där heller. Har du sett "Unforgotten" som visas i flera säsonger just nu på SVT Play? Den är helt suverän och kan verkligen rekommenderas! Ha en bra vecka!

#3 - Anonym

Jag började med den när jag inte hittade Scott and Bailey. Verkar bra. Får se vad jag orkar med och vad mitt bredband klarar, jag har begränsad surfmängd. Annars läser jag nu, Täcknamn: Hilde. Spännande om Norge under Andra världskriget, och nutid (1967). / Lena

#4 - The Tea Lady

"Saknad, aldrig glömd" ("Unforgotten") är mycket bra. Begränsad surfmängd skulle jag också behöva ibland. Inte alltid man kan begränsa sig själv. :) Att marathontitta på serier är härligt, men härligast är ändå att läsa, tycker jag. Ha en fin vecka och tack för att du tar dig tid att kommentera här!