Nu är julen snart här och för den första julaftonen på jag vet inte när, så får jag hem båda mina flickor på en och samma gång. Kan man tänka sig. Den bästa julklappen en mamma med döttrar i förskingringen kan få.
December är inte bara jul för mig. Det är även födelsedagsfirande. Jag har i dagarna blivit ännu ett år äldre - och kommit ännu ett år närmare pensionen! I present förärades jag bland annat en sådan fin liten loppistekanna i blått och guld - från Harrods och allt. Alldeles lagom för en, eller möjligtvis två, koppar av den livgivande drycken. Den vackra kannan kommer framgent att få förgylla ensamma, gråtrista vardagsmorgnar och -eftermiddagar hemma vid köksbordet.
Födelsedagen som sådan firades i frid och ro och i brasans sken, tillsammans med favoritmannen, på favoritcaféet. Lyx kallar jag det - och livskvalitet. Utanför de djupa fönsternischerna öste decemberregnet oupphörligt ner från en blyertsgrå himmel och tog i sin framfart med sig det mesta av den snö i vilken vi pulsat omkring i några veckor.
En grön jul? Ja, inte mig emot.
Nu väntar julen runt knuten. Rolig och efterlängtad för många. Svår och gruvsam för andra.
Julen kan vara mycket nöjsam för den som ingår i ett sammanhang - stort eller smått. Eller så kan den - av samma anledning - vara ett nödvändigt ont som varje år ska klaras av. Att sitta fast i ett sammanhang är inte alltid enbart av godo.
Somliga kör slut på sig själva i ett osannolikt julrace hela släkten runt och slår knut på sig i fåfänga försök att uppfylla alla andras julönskningar. Dessa arma ambulerande julfirare har min djupaste medkänsla. Så borde ingen behöva ha det - och allra minst på julen.
Den som trivs med ensamheten och uppskattar att utforma sin jul helt och hållet efter eget huvud kan se fram emot några behagliga, lediga dagar. Men för den som är ofrivilligt ensam är det knepigare.
Vad skulle jag själv göra om jag en jul stod helt utan sällskap? Ja, närmast till hands skulle nog vara att helt sonika stryka dagen ur almanackan. Låtsas som att det vore vilken dag som helst. Alternativt hålla mig vaken hela föregående natt och sedan sova bort hela julaftonseländet.
Frivilligarbete då? För kyrkan, stadsmissionen eller något annat behjärtansvärt? Jo, visst. Men det kräver utan tvekan en hel del av egna insatser och inititiv. Har jag det som krävs? Jag vet inte. Men jag skulle gärna någon gång vilja försöka. Dock inte i första hand för att ge till andra - utan tvärtom för att själv få, av andras perspektiv, livserfarenheter och klokskap.
Vad man än gör och hur man än tillbringar julen, så är det viktigt att inte glömma att det sällan är perfekt hos andra heller, även om det ibland kan te sig så från utsidan. Alla har vi sorger eller problem att bära på, som vi kanske inte i första taget avslöjar för vår omgivning, och inte sällan känns dessa sorger som allra svårast just i juletid.
Men hur det än är med julen och oavsett om man älskar eller avskyr den, så kan man vara säker på en sak. Den har ett slut. Alltid och undantagslöst. Efter avklarade julaftnar och juldagar, så är det äntligen dags för mina egna favoritdagar i julalmanackan.
Mellandagarna!
Dessa underbara, kravlösa dagar som med fördel tillbringas i pyjamas, morgonrock och varma tofflor. En brasa tänds - och levande ljus därtill. En soffa bäddas med kuddar och filtar och sedan - ja, sedan kan mellandagsvilan påbörjas. Timme efter timme och dag efter dag får man, om man så önskar, tillbringa under filten. Sovande, halvsovande... Eller i vaket tillstånd och i sällskap av julklappsböcker, TV-deckarmarathon, marsipangrisar...
Eller vad man nu råkar ha för preferenser.
En Grön och Skön Jul tillönskas er alla!
/The Tea Lady
0 kommentar(er)
