teochsympati.blogg.se - Sömnbrist och solenergi

Det slösande vackra och färgsprakande höstvädret bara fortsätter och jag kan omöjligen tänka mig något härligare än att få tillbringa helgerna utomhus. I trädgården här hemma, i storskogen utanför stan, eller på favoritutomhuscaféet. Alltid med solen i ansiktet och med himlen som ett knallblått tak, där ovanför.

Man känner i hela kroppen hur stressnivån sjunker och energidepåerna så sakteliga fylls på.

Fullt upp på jobbet och fullt upp här hemma med att fixa och planera inför en stundande liten resa. Det ska bli så roligt med ett break. Men orken är som vanligt det största orosmomentet. Kommer den att räcka till?

Min sömn är sedan flera år tillbaka riktigt usel och har växt till ett ganska stort problem som med tiden fått tydlig påverkan på mitt liv. Jag somnar ofta tidigt – alltför tidigt – för att sedan vakna i vargtimmen runt tresnåret, eller tidigare ändå. Ja, det händer inte sällan att jag vaknar till vid ett eller två och sedan omöjligt kan somna om igen.

Det är klart att det i längden påverkar både hälsa och välmående.

Jag har svårt att ligga overksam och vaken och bara vänta på att tröttheten åter ska övermanna mig och föra mig tillbaka in i dimmorna. Nej, ligger jag sömnlös och stirrar i taket så vet jag vad som händer. Tankarna börjar snurra och följs allt som oftast av oro och ångest. Varför är det alltid så svårt att få fatt i de glada tankarna när man ligger sömnlös och vrider sig om natten?

De jobbiga tankarna måste alltså skingras. Sänglampan måste tändas och en bok plockas fram. Det främjar inte sömnen direkt. Eller, än värre, så är det mobilen som den famlande handen fattar i ett stadigt grepp och börjar klicka runt på. Eller, värst av allt, lapen som – mot alla regler – fått följa med upp i sängen kvällen innan, och nu ligger där redo att öppnas och erbjuda förströelse i form av en serie, en film, eller, i bästa fall, en radiodokumentär eller en ljudbok.

Nej, det är inte lätt. Det sägs att man till slut kan bli galen av sömnbrist, eller i alla fall sjuk och åldrad i förtid och den oro som dessa tankar väcker är ju illa nog i sig.

Som ung sov jag hur bra som helst. Det var när jag i trettioårsåldern blev mamma som problemen smög sig på. Åratal av sömnlösa nätter och sömndruckna vandringar mellan olika rum och sängar, började till sist ta ut sin rätt. När väl döttrarna, efter sådär tio år av sängbyten och nattliga promenader kors och tvärs i hemmet, började sova sammanhängande och så småningom i egna sängar, så hade det hattiga sovmönstret redan satt djupa spår i min arma mammahjärna. Det behövs inte längre några rop, ingen gråt som får mig att halvt medvetslös skynda till undsättning, inga sparkar av små fötter i min mage eller små armar som viftar till mig i ansiktet. Jag vaknar så bra ändå. Alldeles av mig själv. Precis som jag i så många år programmerats att göra.

Det är alltså under dessa sömnlösa timmar som jag läser, lyssnar på en pod, kollar bloggar och släktforskningssidor. Stiger upp och går ner till tvättstugan för att slänga in en maskin med smutskläder. Praktiskt! Bara att hänga upp när det det blivit morgon på riktigt.

Ibland händer det att jag kokar en kopp te – och nej, sömnen blir inte precis bättre av det.

Hur programmerar man om hjärnan igen? Får den att förstå, att nu är natten bara din egen? Ingen annan gör anspråk på den och det finns inget som hindrar dig från att sova.

Förutom rasslande tankar och hjärnspöken då...

Jag tror att vägen till bättring ligger i fastare rutiner och striktare ramar, som kanske på sikt skulle kunna ge även en felprogrammerad hjärna en match. Inget te på kvällen. Lagom svalt i rummet. Kontemplation och avslappning innan sänggåendet. Varm havremjölk med gurkmeja och honung. Ingen laptop i sängen. Eller ens på övervåningen. Mobilen på behörigt avstånd, men en bok inom räckhåll på nattygsbordet. Kanske en vanlig, hederlig radio att ta till vid speciellt svåra tillfällen...

Sömnen ska bli mitt viktigaste projekt den här hösten. I väntan på bättring, så får jag lita till de extra krafter som den generösa oktobersolen så lägligt bistår med.

Ha en fin vecka!

/The Tealady