16 December 2018 - 14:33
På senare tid har jag börjat att hålla noggrann koll på mina steg. Till min hjälp har jag, för första gången i mitt liv, en stegräknarapp installerad i min mobil. Fiffigt.
Jag började blygsamt med ett förväntat resultat av 6 000 steg per dag och kom för det mesta, men inte alltid, upp till den siffran.
Appen betedde sig ibland lite nyckfullt och räknade efter eget huvud om mina cykelturer till och från jobbet till steg. Allt från sisådär 500 till uppemot 1 500 kunde den, beroende på humör, dela ut som belöning för den ca 5 km långa färden, enkel resa.
Så kom vintern på riktigt. Regn och slask frös till is och bildade ett kuperat och livsfarligt glaciärlandskap på marken. Det var dags för undertecknad, som inte äger ett par dubbdäck och som blir fegare och fegare för vart år som går, att hoppa av cykeln och börja gå till fots istället. Fast med stålhästen troget vid min sida, förstås. Man behöver något att hålla sig i, liksom ett moraliskt stöd och, inte minst, så behöver man bärhjälp. Min jobbryggsäck är inget för veklingar.
Första dagen hade jag inte mer än hunnit in på mitt lilla tjänsterum och börjat kränga av mig jackan förrän det plingade till i mobilen. Arbetsdagen hade ännu knappt börjat, men jag hade redan avverkat mina 6 000 steg!
Nöjd med mig själv kunde jag slå mig ner en stund och logga in mig i datorn.
Med det vankande av och an som jobbet innebär och några tjänsteärenden hit och dit, så slutade dagen vid hemkomst på omkring 15 000 steg! Rätt så bra jobbat av en minimalt tränad dam som för länge sedan sett sina bästa år.
En vecka har nu passerat. Jag promenerar en mil om dagen - dvs fem mil i veckan - och jag älskar varje ögonblick av dessa powerwalks. Var morgon väntar vi otåligt på att klockan ska bli sju, så att vi får traska iväg, cykeln och jag. Jag går så raskt som jag vågar och tar ut stegen ordentligt. Ibland känns det nästan som att jag hamnar i ett tillstånd av trans. Walking meditation... Jag känner hur gott det gör för både kropp och själ. Endorfinerna tar kontroll över min hjärna och jag känner mig glad, lycklig och tillfreds.
Steg läggs till steg, mil läggs till mil - och år läggs till år. Ännu en födelsedag har passerat. Håhåjaja... Inte mycket att göra åt det och trevlig blev den minsann, med lunch på stan i fint favoritsällskap.
I helgen har firandet, som sig bör, fortsatt med härligt fika på favoritcafé, efter uppfriskande långpromenad i ett alldeles särdeles ruggigt vinterväder. Men - rustad i skönt värmande, sprillans ny och teddyfodrad vinterjacka klarar man sig fint ändå. För - vardag som helg och i ur som i skur - så måste ju räknaren bli nöjd.
Steg för steg mot ett bättre mående.
Ha en fortsatt fin december!
/The Tea Lady
2 kommentar(er)
