teochsympati

Att bli vän med vintern
 
 
Den här vinterr har jag bestämt mig för att gå in i kyla och mörker med en positiv inställning. Inget gnäll och över halka, snöskottning, igenisade cykellås eller vad det nu kan vara. Nej, jag ska istället fokusera på det som är vackert, vilsamt och stillsamt med de månader som nu ligger framför oss.
Vi får se hur det går.
En grundförutsättning för att trivas med vintern är att inte behöva frysa. Det är ett absolut måste och något som jag behöver bli bättre på.  Därför rustar jag mig nu från topp till tå och ända ut i fingerspetsarna. Jag vill, varm och torr, kunna njuta av en vacker vinterdag i skogen eller en promenad till och från jobbet. Två nya följeslagare - en rymlig vinterjacka och ett par varma och vattentäta kängor, är beställda på nätet.
Det kan vara svårt att hitta varma och funktionella material när man, som jag, inte köper vare sig läder, dun eller ull. Det finns visserligen kvalitetskängor tillverkade av konstläder, gummi och gore-tex, som garanterar varma fötter även i polarkyla. Men tyvärr har de ofta även någon detalj av läder och då går de bort direkt för min del.
Någon återvändo på den fronten finns inte på kartan.
När det gäller ullen så vill jag till varje pris undvika plagg med inblandning av vad som kan antas vara ull från någon av de många fårfabriker from hell som finns i Asien. Även om det bara rör sig om några få procent av den varan, så är det nej tack från min sida. 
Däremot finns det kvaitetsplagg av ull som går att härleda till ett visst land och en viss typ av får och då blir läget delvis ett annat.
En fin lusekofta, stickad av ull från frigående norska får, eller en islandströja av djur som gått och betat på de karga isländska vidderna känns OK. Liksom riktigt gamla ylleplagg - stickade långt, långt innan Kina blev det land som förser oss med det mesta i kädväg.
Fleece är förstås toppen, men ibland vill man ha något som känns lite finare. Själv älskar jag mönsterstickade tröjor och koftor och  en djurvänlig lusekofta står högt upp på min önskelista denna jul.
Fast försöker man leva efter Cajsa Wargs devis att "Man tager vad man haver", så kollar man förstås först i skåp och lådor. Jag har inte lidit någon brist på hemstickade tröjor genom åren. Många har slitits ut, men inte alla. Finns de kvar? Jag har ju en dotter som älskar att rensa och gallra...
Systematiskt börjar jag gå igenom mina lådor och hittar först till min förtjusning en elegant randstickad mössa och matchande halsduk i klarblått. Från Busnel, minsann, och tveklöst en present från min mamma under det glada 80-talet. Jag använde dem flitigt och tror även att någon av döttrarna slet på dem ett tag, men sedan föll de i glömska. Nu plockar jag nöjd och glad fram dem igen. I fint skick ser de ut att vara. Kvalitet lönar sig.
Fortsätter, utan framgång, min tröjjakt och är till slut nära att ge upp. Men så, i den allra sista byrålådan som jag drar ut, så hittar jag en skatt. 
Där finns en vackert kornblå klassisk olle, som mamma stickade åt min pappa på 60-talet. Perfekt för mig, som gärna vill ha en rymlig tröja att krypa in i och matchar dessutom mössan och halsduken från Busnel. Tänk, en sådan tur!
 
Sedan faller min blick på en lite tunnare tröja - randad i gråblått, grått och naturvitt och stickad av restgarner på 80-talet. Det ljusblå var från början en babyfilt av ylle, som min farmor på sin ålders höst förfärdigade till sitt allra yngsta barnbarn. 
En mönsterstickad tröja i olika blå nyanser och inköpt under en semester för trettio plus år sedan dyker upp, liksom en stortröja i grov bomull - fyndad på någon gång på 90-talet. Sist men inte minst  hittar jag ett par väldigt vackra vantar i gammalt hälsingemönster. Nästan för fina för att användas till vardags
Där ser man. Den som spar han har.
Så nöjd, så nöjd är jag med mina varma fynd, som jag hoppas ska hjälpa mig att bli lite bättre kompis med vinter, köld och iande vindar. Vem vet, kanske kan det här rentav bli min nya favoritårstid? En glittrande stjärnhimmel ovanför ett mössklätt huvud och knarr under varmskodda fötter... Det kan bli svårslaget!
 
Ha en fin adventsvecka!
 
/The Tea Lady
 
 
 
#1 - Anonym

Så mycket fint stickat! Jag stickar mycket själv och använder mycket ull (tyvärr?). Men så varmt och gott. Mest norskt garn, hoppas det är av bra kvalité. Ha det bra! / Lena

#2 - The Tea Lady

Hej! Önskar att jag själv kunde sticka, men jag har aldrig lyckats bli vän med stickor och maskor. Tror att det är för tekniskt för mig. Synd. Det verkar både Kreativt och rogivande. Ha en fin vecka!